Aftonbladet – 30 januari 1872, sida 2

varna, då han följande morgon, — sjelfv: nyårsdagen. — red öfver till Hurst Leet I Redan i första dagningen satt han i sadeln Vid Drews hus träffade han skogvaktaren Simmons, hvilken alltsedan den gamle in spektorens afresa bodde der för att ha bo staden under sin vård. Boningshnset, eller som stället vanligen kallades, Inspektorsgården, hade en sär deles täck och behaglig belägenhet. Beechhurst Denes förra egare pligade säga att det var alldeles för vackert åt Jonathan Drew, Hade en man med bildning bott der, skulle stället snart fått utseende af ett elegant, litet sommarhem, der det låg inbäddadt i den friskaste grönska af träd partier och vackra buskväxter och med väggen klädd af samma slags gul jasmin som hade utgjort enkan Barbers stolthet och ögönfägnad vid hennes kära hem, TI nedra våningen voro två stora, vackra rum; det ena af dem begagnades af Drew till kontor; det andra hade under hans tid stått obebodt, emedan han tyckte köket vara godt nog för hans måltider och aftnar. Öfra våningen innehöll tre rum, — två stora och ett litet. Geoffry --Clanwaring . slog sig genast ned vid papperen och då siv Dene kom, voro de redan ordnade för att öfv erlåtås i hans egen vård. Under en dryg halftimme bjöd baroneten till på bästa vis att sätta sig in i affärerna och fann vid halftimmens slut att hans bemödande hade misslyckats. Jag vill säga dig en sak, Geoffry, utbrast han. Jag kommer ingen väg härmed: mitt begrepp ligger inte åt det hållet, kan jag tro, och John vill ej försöka det, — fastän han borde. Du får allt komma tillbaka och taga saken om hand. Jag skulle inte önska mig något bättre. svarade Geöffry ärligt. Jag menar inte till Beechhurst Dene, återtog baroneten hastigt, rädd att hafva blifvit missförstådd. Det är en sak som ej låter sig göra, jag skulle komma i fejd med båda dina bröder, synnerligen John,