Aftonbladet – 29 januari 1872, sida 3

— En gammal men rask gumma. Ingrid Erikslotter — enka eftör aflidne hemmansegaren Magnus Larsson, och nu, sedan en lång följd af År, boende hos sin dotter, hennes-barn och. barnyarn, i Ullevi, Örberga församling af Linköings stift — är född den 17 Augusti 1769. klon har i allmänhet haft god och beständig helsa, varit mycket flitig i arbete och träigen verksamhet samt ådagalagt ett förnöjsamt sinnejag. Dessutom må anmärkas. att hon tär moder till tio barn, af hvilka hon redan öfverlefyat åtta. Då den ålderstigna fyllde. sitt 100:de år, uppvåktades hon af ett stort antal afförsamlingsns mera framstående familjer. Redan på morgonen, omkring 4-tiden, helsade Wadstena frivilliga skarpskytteförenings musikkår henne med instrumentalmusik:Den gamla; väckt på detta öfverras. skande sätt, hastade genast ur sängen, sjoli ordnande en kaftefrukost, såsom en. gärd af tacksamhet, åt sina musikaliska unga vänner. Ännu i äng är hon så vid brak af både kroppsoch själskrafter, att hon icke blott deltager i inom hus förefallande sysslor, utan jemväl fortfarande intresserar sig för både kommunala och politiska angelägenheter, hvarvid de af henne uttalade omdömen gemenligen alltid äro lika redbara som sunda. En af hennes sonsöner, som är ordfö. rande i kommunalnämnden, kan ej underhålia den gamla med något kärare samtal, än att förtälja de beslut som fattats, och de förhandlingar som ega rum inom nämnden. Ännu alltjemt ådagaläggande ett godt minne, ett klart och redigt hufvud. och utpräglade tänkesätt, är hon vid sin höga ålder, i sanning, en högst ovanlig företeelse. Icke utan egendomlighet är att hon ännu i dag förundrar sig öfver att dottern, som redan hunnit den aktningsvärda åldern af närmare fortfarande är en allt för mycket barnslig icka. : Denna lilla, red. af Ö. CO. meddelade teckning är daterad den 6 Januari detta år. — Ovanligt fiske, Strömstads Ting föri onsdags berättar: En beskedlig fiskare, som häromdagen var ute för att pilka och som redan uppdragit flera fiskar, narrade af den falska sillen, kände i hast-ett ovanligt napp. Han drar: upp refven och — hvad får han väl se? Är det kansko on afgrundsande som uppkommer ur Sinnet? Nej! det kan det ej gerna vara, ty en sådan tar sig nog bättre till vara än att nappa på en krok. Emellertid håller vår beskedlige fiskare på att dö af förskräskolse, under det åter den på krokon sittande, med ett a stora vingar flaxar och slår, så att vattnet ryker högt upp i luften och som ett regn åter nedfaller på den förskrämde. Efter en stunds fundering öfver hvad som var att göra, repar han mod, drar den bevingade in i båten och upptäcker då att han fått en — ala