tinopei och Smyrna. CERN BLANDADE A N. Et mord, som de första dagarne af denna vaånad begicks i Newyork, har väckt mycket uppseende icke blott i Amerika, utan äfven i Europa, emedan de i dramat medspelande höra till -celebriteterna i Newyork, nemligen hr James Fisk, mrs Helen Josephine Mansfield och hr Edward Stokes. Mordet föröfvades i en korridor på Grand Hotel i Neweork af nämnde Edward Stokes, enom aflossandet af tre revolversk tt mot James isk, af hvilka ett träffade iunderlifvet och medförde döden. Allt sedan 1868, då James Fisks namn först nämndes i samband med Eriejernbanan. var han hvars mans mun för sin oförskämdhet och sitt i moraliska lefnadssätt och han lefde på intim fot med de förnämste medlemmarne af den illa beryktade Tammany Ring-. Fisk hade genom en följd af operationer vid domstolarne och på börserna tillvällat sig hela kontrollen öfver Ericbanan, och ända till sista ögonblicket af sitt lif hade han begagnat denna makt för att plundra HN aktieegarne på det mest skamliga sätt. Då han i kunde köpa domrarne, förstod han att med oförliknelig slughet och oförskämdhet utvidga lagens maskor så att han obehindradt kunde spatsera derigenom. På ett eller annat sätt nådde han alltid sitt mål. Afkastningen af mycket dyrbar jernbana flöt uteslutande i hans en fi a, och då di för hans oerhi e: S sa summor icke voro tillräckliga a extravaganser, sålde han nya aktier, hur många det föll honom in. Fisk var kort sagdt den största och derjemte den gemenaste industririddare på sin tid. Icke i smyg, utan helt öppet bedret han sina operationer, och först helt nyligen lyckades det aktieegarne, efter två års trägna bemödanden, att komma så långt, att de kunde börja hoppas på rättvisa. Hvad Fisks enskilda lif cträffar, stod det blott i alltför mycken samklan; med hans Förenta Staterna och staden Newyo ffentliga. ro verkligen att gratulera till att ha blifvit qvitt denne usling. Orsakerna till dådet voro följande: För tre år sedan förälskade sig Fisk, ehuru gift. i Josephine Mansfield, en utomordentligt vacker och lug qvinna — nyligen skild från sin man, en skådespelare — men som saknar all bildning. Han köpte henne ett vackert hus i närheten af Operahuset, som han rådde om, och spekulerade med en liten henne tillhörig summa så fördelaktigt på börsen, att han inom fä veckor till henne utbetalte en vinst på 50.000 dollars, hvarefter han icke allen gjorde henne till sin älskari utan också till sin förtrogna i alla Erieaffö Iskare, eller möjligt hemligheter och intriger. I hennes hem gaf F präktiga fester för sina medhjelpare. hvarvid planerna mot akticegarne i ban i värdinnans närvaro diskuterades. Detta förhållande fortgick ända till dess mrs Mansfield — som i NewYork kallades allmänt blott Jossie — iedsnade s förutsåg hans de honom på dörren i samma hus, i som han skänkt henne. Såsom hans efterträdare Edwarl Stokes, örsmäklare rtrogne, en ung, särdeles vac, Det värda paret hotade nu Fisk med att förråda hemligheten med Eriebanan, om han icke till dem ville ntbetala 25.000 dollars. Men i let att göra detta anklagade Fisk dem för: försök att utpressa penningar. och då Stokes ville framlägga bref belysande bedrägerierna med Erie-banan, utverkade Fisk förbud mot dessa brefs offentliggörande. hvarpå mordet följde såsom. slutscen i detta bedröfliga drama. —Vinskörden i Frankrike 1871. Det nyss slutade året — skrifver Parisertidningen Temps— var olyckligt för viuskörden, liksom för allting annat. Vinterkylan, som skadade en stor mängd vinrankor, eftervintern, som förstörde de framspirande knopparne, och svårigheten att få de nödvändiga arbetena verkställda. voro omstä digheter. som gjorde utsigterna för vins 1571 allt annat än lofvande. Men ving nes förhoppningar stego vid slutet af fö ren. En hög temperatur lofvade att ersätta mycket af den skada. som vinrankorna hittills hade lidit. Drufvan bildades och tilltog i styrka, då höll sommarhettan den fast inom dess trånga hylster och hämmade dess utveckling. På den tid, då man i allmänhet förbereder på vinskörden öfverlade man oroligt om hurnvida det skulle löna sig att insamla frukten. ty så sent mognade den. I de fö varne af September föll ett starkt och ihållande regn i södern; den sida af drafvorna, som voro i och den edersta delen sf druf kuggan. var alldeles grön sarne var ratten. Sådana årafvor kunna s godt vin och häraf kommer det minna beskaffenhet af de nya gång är någorlunda god. Do ligen gifva ctt ig. att den allvinerna icke en finnas några andantag, men äfven hos dem känner man en lighet, som är karakteristisk för alla viner från det förflutna året. I trots af detta oför nekliga faktum får man dock ed; tro. att dessa viner äro utan allt värde. Syrligheten försvinner stundom så hastigt, att den ej iakttages af gommen. medan den dock funnits der länge nog för att gifva vinet soliditet. För öfrigt konsumeras en lå större qvantitet lätta viner, som vanligen ocks ro de mest omtyckta. än viner an de mest lyckliga år, hvilka stundom måste i; iF a på lager mycket länae för att erhålla alla deras egenskaper. Sådant är också affärsverldens omdöme. Oktober och November var efterfri feberaktig. Det må erkännas Talrika in öp gjord Oc och under can näs h de fra an iftarne. som lägga så mån hinder i vägen borde taga detta exporten af denna d faktum i betr: sumtionsartikel af en al jernvägs stande — att vin blifvit en konförsta rang. Före anläggninproducerade Frankrike til er hectolit 3 vin om s har den årliga produkt 3 miliioner hectolitres och har tenden upp till 60 millioner. Kommer ec ligt i qvantitativt hänseende som kommer det vinproducerande Frankrike att närma sig till 0 mill. hectolitres — naturligtvis under förutsättning af att exportmedlen äro desamma som nu. Liqvidationerna vid årets slut. de förråd, som äro inköpta. de tilltagande svårigterna vid transporten äro lika så många anledningar till den stillhet. som aflöst den feberaktiga verksamheten i Oktober och November månader. li Hvad i mia viner angår. har ettstigande i lt och det är svårt att förutse det sla De nya vinerna ha samma pr som de nppnådde i den ofvannämnda affärspe len och ingenting berättigar till den tron att isen skola falla. — Emot fracken,. Neue Badische Zeitung