Aftonbladet – 27 januari 1872, sida 3

se slag till en tidsenlig materiel, man i stället fåt nSe begäras anslag till byggnader. höjda löner m m., som vore öfverflödigt, och till en materiel som redan anses föråldrad, men ändock är dyr, att. om medel användes dertill, man or ligt skulle få resurser till ett tidsenligt sjöför n Isvar. Nedslående var det vidare att finna, att ildå vi knappt hafva någon flotta, man ändock be rI höfver anslag till hennes underhåll, och om mal då en gäng finge en sådan flotta, som regerin gen tänkte sig, hvilket talaren hoppades aldrig måtte komma att ske — hvilka kolossala anslat ; ej då behöfvas? : Paren omgick härefter i detalj de sär ; skåla framställmne. 22 under femte hufvud titeln. Föres vände han my, not ätskilliga före tIslagna tillökningaf i RR även 2 TÅ 5 1 försvarets stationer, hvilkå tå a b R bar : såg icke vara af behofvet påkallaås. De ox min-ingeniörerna föreslagna arvoden ansåg tal. vara för höga och endast egnade att framkalla stegrade fordringar inom sjöförsvarets öfriga I kårer, hvilkas med min-ingeniörernas likställda I medlemmar skulie anse sig ega samma anspråk I som dessa, hvilka det för ekefen för sjöförsvaret -I skulle blifva svårt att tillbakavisa. För öfrigt i lansåg tal. att de ifrågavarande arvodena icke borde föranleda något särskildt anslag, utan att medel defttil kan beredas på sjövapnets tillI gångar. Med anledning af de fordrade anslagen till I verkstadsbyggnader i Stockholms, anmärkte tal, att det icke vore riktigt att utvidga systemet att bygga för kronans egen räkning, samt att det allräninst vore skäl att anlägga ettnytt etablissement på stt ställe, der detsamma vore omgifvet af privata verkstäder. Den ifrågasatta flygel på sjukhuset i CarlsI krona ansåg tal. visserligen i en framtid kunna blifva behöflig, men förklarade bestämät att den nu icke är af något behof påkallad, erinrande ban härvid att genom marinregementets försvinnande och arbetspersonalens minskning. behofven snain tilltagit, och detta skulle i än hö grad blifva förhållandet, då en gång f gar blifvit vidtagna i afseende å batsmanshålet, hvilket nu vid förestående sjökommenderingar förorsakade en mängd för läkarne oförklarliga sjukdomsfall. Då tal. härefter öfvergick till det för anskaftning af kanoner begå anslag, förnyade han sina förut framställda anmärkningar mot de hos oss antagna gjutna tackjernskatonerna. hvilka han påstod icke åtnjuta något förtrocende inom sjövapnet, Vi hade antagit dessa kanoner en dast på Frankrikes anktoritet. men nu befanns det, att en i Frankrika nedsatt komitt, som bland sina medlemmar räknade ex mängd framstående fficerare. hade utdömt dessa samma kanoner. ore det då skäl för oss att bibehålla dem? För min-materiel hade begärts 915.000. som men sväfvade i okunnighet om hvartill de skulle användas. Då straxt derefter ämnes. att befäl hafvaren vid Carlskrona station särski 10 090 rdr till undervattensminor för stationens behof, så föreföll det som om den förstnämnde summan vore afsedd endast för att skydda inloppet till Stockholm. Tal. ansåg att det här vore fråga om alltför stora suminor för att beviljas endast på grund af förtroende till sjöministern. Framställningarne rörande anslag till fartygsmateriel fann tal. antyda, att man fortfarande ämnade bygga samma slags fartyg som hittills. Han trodde dock, att då nu mera monitorerna blifvit så dyra, att de kostade en 1 million rdr pr kanon, då pansarfartyg blifva så ytterst fort formal och då nutidens artilleri visat sig unna fanomtfängn pansar af hvilken tjocklek som helst. detta m vore för våra förhållanden aildeles. olän t. Hvad de små pansarbåtarne beträffade, komme dertill den omständigheten, att de endast äro bepansrade framtill. Talaren slöt sitt antörknde med den förklaring, g det vara lätt för Sverige att hindra ra kuster, om vi ha ett tillminfartyg och minbåtar samt för öfrigt obepansrade kanonbåtar, förutsatt att de äro bestyckade med hållbara kanoner. Statsrådet frih. Leijonhufvud, som uppträdde för att replikera hr Palander. yttrade till en början, att hr Palander hade vid de punkter af den kongl. propositionen angående ä:te hufyndtiteln, mot hvilka han vändt sig, framställt så många anmärkningar, att tal. för tillfället icke kunde i detalj bemöta dem alla, helst han icke hade till hands derför erforderliga sifferuppgifter, de der dock skulle komma statsutskottet till handa. Den grunds ktighet, som tal. tyckt sig finna i hr Palanders åsigter och de. som uttalas af K. M. och hans departementschef i afseende å både vårt sjöförsvars åliggande och den derför erforderliga materielens hb Skatfenhet, d först och främst fästa sig nöta hr Palanders SH ville han emeller vid och med några ord be uppfattning, Hr Palander hade slutat sitt anförande med att uttala den åsigt, som tycktes genomgå detsamma från början, nemligen att det skulle vara : ganska lätt för oss att hindra en fiendes landstigning på våra kuster, om vi blott hade lätta, obepansrade minbåtar efter hans konstruktion, men sådana vore icke tillfinnandes hvarken här eller annorstädes. Tal. trodde för sin del, att man omöjligt af vårt sjöförsvar kan fordra att:; det skall vara istånd att utestänga en fiende från en kust af 250 mils utsträckning. då icke någon del af landet finge sättas tillbaka och lemnas mindre skyddad än en annan. Den första grundregeln vid allt försvar säger dock, att den, som, vill beskydda ellt, beskyddar intet. I sammanhang bärmed hade hr Palander förklarat. att pansarfartygen böra försvinna, och ansåge han: att vi kunna försvara oss blott med minor. Detl; vore en möjlighet, som tal. visst icke ville förneka, att pansarsystemet kan komma att öfvergifvas vid byggandet af sjögående fartyg, men icke något land har helt och hållet lagt bort. pansaret, och det kunde omöjligt läggas bort, när det vore fråga om att bygga sådana fartyg, som skola agera på kusterna och i skärgården. Det finnes en annan del af kustförsvaret än det rörliga, nemligen SR ger ng och. här I kunde pansaret ingalunda nudvaras, hvilket tal. ville söka bevisa. Den position, som man vill försvara mot en annalkande fiende, inrättas på bästa sätt för detta ändamål; en min-linie anlägges och bakom deuna placeras nu endast obepanamnda fartyg. Fienden, som väljer afståndet. kan med sina grofva kanoner helt och hållet förstöra våra bakom min-linien liggande obefa fortyg. under det kulorna från dessa örlora sin kraft på hans pansar. Tal. ville dessutom påpeka den omständigheten att vår skärgård är uppfylld af en mängd öar, hvilka icke alla kunna af oss besättas, men på hvilka en inträngande fiende lätt kan landstiga och uppställa, visserligen icke grofva kanoner, men lätt artilleri, 4 å 5 tums kanoner. Dessa hafva en förvånande träffsäkerhet. Vårt eget fältartilleri har vid anställda försök med kanoner af sådan kaliber, som den nämnda, på 4600 fots afstånd träffat en tafla af 7, fots höjd och 6 fots bredd, eller 45 qvadratfot, med halfva antalet aflossade skott. Hvarhelst således fienden på öarna i skärgården uppställer dylika kanoner, kan han beherrska en temmeligen vidsträckt terräng, och kulorna från dem gå med kraft in i hvarje icke bepansradt fartyg. Tal. ansåg alltså bepansrade fartyg vara nödvändiga för positionsförsvaret. Ehuru tal. för sin del ansåge, att hufvudkarakteren af vårt sjöförsvar är positionsstriden, ville han dock icke motsätta sig anskaffaudet af mindre obepansade fartyg för den rörliga offensiven, hvilkas uppgift då skulle vara vara att oroa fienden, borttaga hans transporter 0. 8. v., men han vore fullt öfvertygad att de anmalelka af Ytannells klass icke äran för våra G