Aftonbladet – 27 januari 1872, sida 2

—— ningen. Mrs Brown lofvade att göra så. Jag skall sätta på mig min vackraste klädning i afton, tänkte Maria, medan hom såg på huru tebordet dukades. Jag går nu och kläder mig medan Geoffry är borta. så blir han öfverraskad. Och då är jag färdig att sedan rosta brödet. Det första Maria såg, då hon kom in sängkammaren, var Geoffrys bref, liggande på toilettbordet. Troligen hade han glömt det. Hon gjorde sig i ordning, men ombytte icke klädning ännu; hon tog brefvet med sig i yttre rummet och väntade, viss på att Geoffry skulle komma för att hemta det. Efter några ögonblick kom han äfven med hvetebröden och tårtorna inlagda i ett papper samt derjemte en skön, röd Camelia, som han kommit öfver någonstädes. Maria förklarade att blomman skulle sitta i hans eget knapphål emedan det var hans födelsedag, men Geoffry log och stack Camelian vid hennes brosch under förklaring, att en kavaljers paroll passade bättre för honom. sVet du af, att du lemnade brefvet till sir Dene hemma, Geoffry ? Nu mins jag det. Mitt letande i alla fickor derefter vid breflådan roade gatpojkarne obeskrifligt. Han tog bretvet, gick ånyo ut och Maria skyndade att kläda sig till festen. Det var sin brudklädning hon ämnade bära, den vackra drägten af ostindiskt musslin. In tet tillfälle att begagna densamma hade förat yppat sig och kanske var den lätta, skira drägten ej heller rätt lämplig på denna kalla, töckniga vinterafton. Så tänkte lik väl ej Maria; hon ansåg den fullkomligt i sin ordning, ty — var det icke hennes makes födelsedag? (Forts.)