Aftonbladet – 27 januari 1872, sida 2

och tänkte på åtskilligt, föll det honom in, att måhända hans födelsedag nu vore ihågkommen äfven vid Beechhurst Dene och att möjligen ett bref — en bön om förlåtelse, skrifvet till fadern denna dag kunde verka försonande. Det skulle dessutom shart bli nödvändigt att om thöjligt söka vinna sir Denes bistånd; Geoffrys lilla sparpenning kunde icke räcka för beständigt, han och Maria voro ytterligt sparsamma, men tiderna voro svåra och alla lifsförnödenheter ganska dyra. . Btt bref kat 6) göra skada, om det också inte gagnar, tänkte Geoffry. I hvarje händelse skulle jag gerna vilja önska min far ett godt nytt är. Han drog sin stol till bordst och skrbf, Snön hade åter försvunnit och vädret hade på dagen varit mycket vackert, men tidigt på eftermiddagen uppstod en tät dimma och klockan half fyra, då Geoffry vikit ihop sitt bref, såg han knappt att skrifva adressen. Han satte sig åter vid elden, lagadö öm den så att den lyste klart och drog sin lilla hustru till sig. Hon hade måst lägga bort sitt arbete för skymningen. Se hvilken dimma, Geoffry! Ja, du kan ej gå ut nu, unga dam och köpa dina bakelser. Jag låter dig ej göra let. Hon hade sagt att hon ville följa med honom då han bar sitt bref på posten. Maria kastade en litet orolig blick ut i den töckniga aftonen. Du köper nog bakelserna i stället, säg gör du ej det, Geoffry? Och ett hvetebröd till att rostas. Det törs jag nästan åtaga mig. Och så skola vi ha tå tidigt och stänga ute dimman — låt det bli halt fem! Ack, Geoffry, det blir en mycket rolig afton.