Aftonbladet – 27 januari 1872, sida 2

i hans sällskap. En bjudning atttillbringa juldagen vid Harebell Farm antogs af Geoffry, emedan det skulle göra hans hustru glädje; men dagen före julafton inträffade ett häftigt snöfall, som gjorde vägarne svåra, och de stannade hemma. Ett falskt hopp hos Geoffry att under den heliga jultiden hans fars hjerta skulle vekna och de blifva kallade till Beechhurst Dene, hade alldeles felslagit. Det var nu sista dagen af det gamla året och tillika Geoffrys födelsedag. Han fyllde nu tjugusex år. Då de sutto vid middagsbordet, klockan ett, erinrade han sig detta och berättade saken för sin hustru. Ack, Geoffry! — att du inte sagt mig det förut! Och jag som ej, då du vaknade i morgse, fick önska dig många lyckliga år! Jag glömde alltihop. Du kan ju önska mig allt godt nu, min älskling. Hon steg upp och lade sina armar kring hans hals, under det hon med tårfyllda ögon hviskade ljufyva, kärleksfulla ord. Geoffry höll henne sluten intill sig medan han tackade och kysste henne lika ömt som på deras bröllopsdag. Vi borde haft litet festligt i dag, ser du, Geoffrys, sade hon, då hon återvändt till sin plats; åtminstone skulle vi haft en plumpudding — och nu har jag endast den här kalla oxsteken! KP Kall stek är lika god som varm, Maria. Jag skall ställa till en fest då vi lricka t6. Han skrattade litet. Hvad skall det bli? — stekta påfåglar? Rostadt bröd och smör, gel6 och bakelse, Bevars, hvilka extravaganser! Ja, men det blir inte din födelsedag på stt helt år, nu igen. Efter middagens slut, medan Geoffry satt