Aftonbladet – 26 januari 1872, sida 2

hos oss. Mr Georg ser det nog sjelf, som jag tror, Hon tynar af, alldeles som unga Tom. Tom! Hvem är det? frågade squire Ardö. Tom Owen. . Han var yngst af syskonen, sir; en vacker yngling och mest lik födörn. Han blef död i det!gomla hemmet, i Hallow. innan vi flyttade hit. Jaså, Ja, det är ett litet snällt barn; det skulle vara synd om hon miste sin mor, sade squiren, och fortsatte vägen, in till Drew. NIONDE KAPITLET. T Sir. Denes bekymmer, Sir Dene Clanwaring satt i sitt arbetsrum vid Beechhurst Dene, ifrigt sysselsatt och synbart orolig. Bordet var öfverhöljdt med papper och dokumenter, klaffen på den chiffonier, som hade sin plats, midt emot fönstret, stod öppen. Baroneten tycktes ej göra annat än att vandra från papperen på skrifbordet till papperen, som stucko fram ur halföppna lådor i chiffonieren. Till råga på allt voro dessa papper — bref, handlingar och kontrakter: — i synbar oreda, ehuru denna på långt när ej var så stor; som öredan i sir Denes eget hufvud, Tiden hade gått. Julen var förbi och nära tre veckor voro förflutna sedan olyckan inträffade med Jonathan Drew, en olyckshändelse, som snart befanns medföra svåra följder. Efter de första tyenne dagarnes ovisshet tillkallades ytterligare en läkare rån Worcester och det hefanns att ryggraden tagit obotlig skada. Drew blef förd ill Worcester till sin dotter, som var enka, ör att erhålla tillbörlig och öm vård. Hans ösörebo följde honom och bostaden stod om, Att han aldrig mera skulle bo derstädes, derom Var man säker, I ett afsende var likväl olyckan mindre bitter för Drew än den skulle varit det för mången unnan; den gamle mannen hade årligen afagt så vackra besparingar, att han kunde s