Aftonbladet – 26 januari 1872, sida 2

Bed honom yara god och komma in. John Ölanwaring blef snart synlig, med en bok i handen, — en af favoritromanerna för dagen. I sin ängslan uppmånade baroneten sin son om bistånd: : Du är yngre än jag, John, och din tankekraft ännu klar. Min är väl så äfven, i visst fall, men sådana ämnen som dessa, har. jag verkligen aldrig tänkt mig in uti. Tror du dig om att kunna hjelpa mig? På hvad sätt? frågade mr Clanwaring, hvilken ovilligt hade slitit sig ifrån Londonslifvets behag, för att tillbringa julen vid Beochhurst Dene och -hade för afsigt att åter resa derifrån, så snart det anständigtvis lät sig göra. 2Jo, — hm — med att ta notis om en hop saker;-att ordna de här papperen till exempel och bedöma hvad som i olika grenar bör göras rörande egendomens skötsel. John Clanwaring trodde. nästan att han icke hört rätt: Jag, sir? Det skulle verkligen vara mig omöjligt att åtaga mig sådana saker. Ingen synes mig dock närmare dertill än du, svarade sir Dene med någon skärpa i röst och blick. En gång skall det bli din pligt. Jag förmodar, att då den tiden kommer, — hvilket jag boppas ännu må dröjars afbröt han sig sjeM, för att pligtskyldigast yttra, — skall jag öfverlåtadet mesta till en förvaltare, liksom ni, min far, har gjort det. , Det är mig en förskräcklig svårighet, att så här oförmodadt mista Drew, Se bara alla dessa papper, John! — Jag får hvarken början eller slut på den . Och der nero i inspektorsgården finns väl ännu dubbelt 8å mycket. John Clanwarlng kastade först en blick på papperen på bordet, sodan en i de half. utdrägna ehiffonierlådorna. Lika gernaskulle han tagit ihop med kung Augias stall. (Forts.)