vändas. En sådan skatt måste medföra en verklig besparing, ty man kunde då köpa krigsförnödenheter som färska och de ha alltid då ett större värde än om de legat en tid i förråden. Af ännu större vigt vore att man med en sådan skatt till hands icke skulle störa den allmänna rörelsen då krig utbryter. I äldre tider fanns äfven här en sådan skatt, hvilken var väl känd under namn af hr Eskils gemak. Om man skulle vilja ha en sådan skatt, så vore Carlsborg, den onda fasta plats som Sverige eger, rätta stället att förvara den på. Då man för öfrigt i detta afseende kommer från ord till handling skall för hvarje tänkande man allt mera bjert framträda fördelen af att ha ett underlag af ädel metall för den allmänna rörelsen. Huru mycket lättare skulle det icke gå för riksgäldskontoret att verkställa den behöfliga upplåningen inom landet då det erhölle ädel metall i stället för papper, från hvilket ingen, ända från konungen ned till den yngste ledamoten af riksdagen, bör lemna ur sigte att befria marknaden. Tal. erinrade vidare om att man kunde i främsta rummet tänka på att betala återstoden (om ref. hörde rätt 1.848,000 rdr) af den summa som förskjutits till gäldande af 1808 års krigskostnader. Då man tänker att bilda nya fonder bör man först göra sig qvitt de gamla skulderna, så att man slipper att hvarje år se en erinran om dessa sorgliga tilldragelser. . I afseende på postverket hade föreslagits en reform, som vore af stor betydelse och fordrade ett noggrannt begrundande; men detta verk fordrar, som tal. ansåg, ännu vigtigare, reformer, Hvarför kan icke detta verk ordnas på samma sätt som t. ex. tulloch telegrafverken. Fordras det icke att ega skicklighet och förtroende för att sitta på ett postkontor lika väl som att sitta på andra embetsrum? Och likväl är det väl beant, att här finnas postmästare som aldrig gjort sin tjenst från det att de tillträdt densamma tills de framemot 80 års ålder af egen drift behaga att afgå. al. ville äfven vidröra en annan fråga. I justitiestatsministerns föredragning funnes förslag dels om en lagbyrå, dels om förstärkning åt skånska hofrätten. Tal. ämnade icke bestrida något af dessa förslag, utan beklagade snarare, att icke ännu mera omfattande förslag blifvit gjorda. Det lärer väl nemligen icke vara h. exc. obekant att oaktadt vi ega en aktad domarekår, så har likväl vår lagskipning ett lyte, så stort att det verkar som om vi icke alls hade en sådan kår. Det är den förfärande långsamheten i lagskipningen. Redan år 1815 uttalade sig lagkomiten för ändring i detta afseende, likaså lagberedningen år 1840, och på 1840-talet utkom en kunglig förordning om att häradshöfdingar icke skulle anses ha fått fullmakt på sina befattningar, på det att hinder derigenom icke måtte uppstå för en reglering. Denna förordning blef sedermera återkallad. År 1865 väcktes af enskild motionär förslag om häradsrätternas permanens, hvilket dock icke består i annat än 7 ting om året i stället för 3. Lagkomiten kom år 1868 med ett betänkande. Detta prisas, men någon tillämpning har icke afhörts. Tal. befarade att det skulle öfverlemnas till lagbyrån, men om det efter ytterligare tio år : blefve ännu i bättre skick, så vore vinsten deraf icke så stor som olägenheten af att icke snart vinna ändring. Den naturliga följden af denna långsamhet blir att befogade rättegångar minskas, emedan man hellre gör hvilka eftergifter som helst än utsätter sig för att gå till rätta, medan antalet af obefogade rättegångar komma att ökas. då det nu gått så långt att man blott för att hindra en medtäflare för längre tid, anställer rättegång mot honom, äfven om man ej har den aflägsnaste utsigt att vinna. Det betänkligaste af allt härvid är dock att aktalngen för lagen minskas. Hr v. Koch önskade att sådan nedsättning i skatterna måtte vidtagas, att icke blott de som förmå att betala direkt skatt utan äfven de fattigare vinna lindring. För detta ändamål vore det lämpligast att nedsätta tullen på sill och sådan salt fisk, som företrädesvis förtäres af de fattigare klasserna. Beträffande den föreslagna lagbyrån ansåg tal. att dess betydelse egentligen borde ligga deri, att den, genom sin moegenhet och erfarenhet om hurfu det går till i landet. kunds bidraga till fullkomnande af de lagförslag. som af justitieexpeditionen utarbetades. Om icke denna expedition med de embetsmän och de materialier, som stode densamma till buds, hunne utarbeta dylika förslag, så visste ej tal. hvad den gjorde, och tal. uttryckte det hopp, att han vid enna riksdag skulle få se något spår af justitieexpeditionens verksamhet, 7 Frib. A. C. Raab trodde att man börde bygga ett stort antal snabbgående fartyg med stor grof kanon. Sådana kosta blott 6 å 7000 pund atycket. och på detta sätt skulle vi snart ha ett tillräckligt skärgårdsförstvar. Att vänta tills man finge den bästa modellen, skulle göra att vi aldrig finge någon, ty så länge verlden står och krig finnas, komma troligen nya uppfinningar ate göras i denna väg som äro bättre än åe föregående. Felet med monitorejna, de tunga lavetterna såsom de kallats, är att de icke med tillräcklig hastighet kunna föras från ett ställe till ett annat, der landstigning af en fiende fören; De snabbpående fartygen åter skulle i betydlig mån kunna indra en dylik landstigning, enär transport af stora truppmassor alltid är förenad med betydliga svårigheter. Hvad beträffade anslaget till skarpskytteväsendet skulle tal. långt rån att vilja sänka det sparare vara för att höja detsamina, ty skarpskyttesaken har, om den ock nu är något tynande, väckt en känsla i landet af att vi kunna och böra försvara oss. Beträffande förslaget att nedsätta tullen å en del artiklar ville tal. motsätta sis detta, då resultatet deraf blott blefve att Hytta pengarne ur den ene köpmannens ficka i den andres. En tullnedsättning af några öre på kaffe och socker verkar vida mindre till fördel för den fattige än ett missväxtår sådant som 1868 till hans skada, derigenom set allmänna arbeten indrogos 0. 3. v. Bet vare för öfrigt icke så visst att Vi ött annat år skulle få 6 millioner i tillfälliga inkomster, och tal. önskade. derför ingen nedsättning i skatter eller tullafgifter. utan att vi måtte lägga öfverskottet på hög, ach detta helst i obligationer, som ära tillgängliga att användas i kritiska tider, fr statsrådet Wern, Det har blifvit anmärkt att tal. skuse varit för sangvinisk i sina beräkningar. Dock hade den nu förda diskussionen på tal. gjort det intryck, att man erkände det an bätere ställning inom landet förefunnes. Då man glort anmärkningar emot talarens beräkningar, hade man nemligen erkännt att nedsättningar kunde ega rum, hvaraf syntes att talarne sjelfva trott på en bättre själlnin . Beträffande de anmärkningar som blifvit gjorda fäste sig tal. 1 främsea rummet vid den angående tullinkomsterna. Man hade framdragit det plötsliga fallet i dessa år 1858 äfvensom den sänkning som egde rum i medelsiffran för de första fom ären, jemförd med de senare fom under 1860 talet. . Hvad nu förstnämnde år beträffade, borde tagas i betraktande att 1857 års handelskris hade varit den svåraste som hemsökt landet sedan början af 1820talat och att denna kriga natnyliotviga måsta mad