Aftonbladet – 25 januari 1872, sida 2

deies icke en sådan händelse egt rum, som den hvilken doktor Priar hade beskrifvit. Enda grunden till historien var följande: — omkring klockan tio, föregående afton, just då han och hans hustru skulle gå till hvila; hade en likvagn kommit körande in på värdshusgården. Två män voro med, och önskade foder åt sina hästar samt förfviskningar åt sig sjelfva. Vid tolftidenå sedan både män och dragare hvilat och erhållit mat och dryck, fortsatte de åter resan; Black vore färdig att, om så fordrådes gå ed härpå inför fredsdomaren och att han icke hade sig något vidare -båkant om saken, Han hade frågat karlarne, sade han, hvem det var som de förde med sig; de hade svarat, att den döda var ett fruntimmer som aflidit på främmande ort och nu skulle hemföras för att begrafvas i sin kyrka, Det är möjligt att doktor Priar hade trott på sanningen häraf och att Jonathan Drew icke sett fullt så mycket som han inbillat sig, så vida ej mrs Blacks underliga förfäran hade gjort honom misstänksam. Hvad som förhemligades, hurudant det brott var, som blifvit begånget, det kunde han icke veta, men något var det, derom kände han. sig öfvertygad. Är det er mening att påstå, Black, att kistan inte blef utburen från ert hus genom sidodörren, der midt emot mig, som jag nu sitter, och inlyftad i likvagnen? — Nej; det blef hon aldrig! skrek Black. Hör nu på, hvad jag vill säga er, Black. Jag kan inte åtaga mig att genomskåda det mörker, som hvilar öfver denna sak. Den berättelse jag fått. är som jag tror, tillför litlig. Dei persön, som åsäg hela uppträdet, har skarp syn. Han såg husporten öppnas, han säg en kista utbäras af tre el