Aftonbladet – 25 januari 1872, sida 2

men detta har ju intet med vår hufyudfråga att göra. Jåg finner mig föranlåten säga er rent ut, att jag anser det ligga mera härunder, än hvad ni vill yppa för mig. Jag har sagt er allt hvad jag känner om saken, svarade Black trotsigt. Önskar er vän veta måera, så får han följa efter likvagnen och sjelf taga reda på af fären, Vänta litet, — hvart sade männen att de skulle -fara? — Jo, till Somerset shire, tror jag visst. Joe, du, ropade han till stalldrängen som i detsamma gick förbi, kom in här, litet! Karlen kom. Berätta för doktorn hvad du vet om den der likvagnen som var här en stund i natt, fortfor-Black, Han har kommit hit med en satans historia om att vi här på värdshuset skickade bort en likkista med vagnen, Joe, en undersätsig, kraftfull växt man med tofvigt rödt hår och vaggande gång, liksom han hade varit sjöman, såg under lugg än på den ena, än på den andra, Inte vet jag något, utom att folket hvilade här, för att hästarne skulle få foder, svarade han, Vid hvilken timme kom den hit?... När for den härifrån ?... Hvem förde de i vagnen?... Hvarför talar du inte, karl? skrek husbonden och stampade otåligt i golfvet. :Den kom så der vid tiotiden, som jag vill minnas, och dröjde vid pass två timmar, Hästarne fingo ett hafrefoder och de båda männen mat och dryck... jag vet inte hvad; det kan frun säga, ty det vår hon som betienade dem. usken sade åt mig, att de förde ett fruntimmer i vagnen, som skulle begrafvas i familjens graf. Antingen talade både husbonde och dräng sanning eller ock hade de inöfvat ex Wtanexa. Hvilket af de två, det kunde doktor