Aftonbladet – 25 januari 1872, sida 2

ler fyra karlar, och sättas 1 likvagnen. Det var så ljust af månen som midt på dagen. Ni påstår att kistan aldrig blef tagen af likvagnen. Hade ni inte svurit på detta, skulle jag kunnat tro, att hon blott varit insatt i något rum en stund och åter blifvit utburen. Blacks kraftiga ed, svuren 1 den första häftigheten, att kistan aldrig blifvit rubbad från sin plats på vagnen, började bränna hans läppar. Han tyckte sig ha varit en stor narr. Åtminstone såg jag det inte göras, mumlade han. Hvarför skulle de göra det? Hvar stod karlen, som ni påstår åsåg hela den der komedien. På andra sidan om vägen, bredvid stättan. Black kastade tillbaka hufvudet, liksom hade han väntat detta svar, Hvem var det? återtag han, Det har jrg inte rättighet att säga er; inte heller kan det vara af någon vigt. Black skrattade ett elakt skratt. Han trodde sig veta ganska väl hvem det var, äfven om mr Priar icke ville säga det, Hyem kunde vara ute och ströfva så der, midt i natten och på denna plats, invid stättan, om ej Robert Owen? Hade han icke med egna ögon, flera än en gång sett Owen stå der nattetid, lutad mot staketet, liksom för pit bespeja hans hus, EE En fördömd skälm är den, som nattetid kommer och spionerar på sina grannar, det kan jag säga er, doktor. dan kolt ej i sådan afsigt; hvad han såg, var af ren tillfälligheat.z SAL ren tillfällighet! sc bevars! genmälde Black med ett hånskratt. Jag försäkrar er, Black, att så var. Hans väg förde honom händelsevis här förbi;