Aftonbladet – 25 januari 1872, sida 2

— Den Flygande Holländaren, i tidsföljd den andra af Richard Wagners operor, gick i går för första gången öfver vår lyriska scen och mottogs af alldeles fullsatt salong med rätt mycket bifall. — Första aktens dekoration, som hyllades med en stark applåd, ärioch för sig ett karakteristiskt anslående landskap och företer i luftpartiet. de af stormen jagade skyarne, åskan samt slutligen soluppgångens reflex å fjelltopparne effekter af stor illusorisk kraft. Afven andra aktens bondstuga är ett litet mästerstycke af hr Ahlgrenssons konstnärlighet; men här omsider träder det musikaliska intresset i förgrunden, då, ofvanpå ett kaos af skrik och signaler, ändtligen erbjudas åhöraren en humoristisk, förträffligt ackompanjerad kör samt en ballad af lyrisk skönhet. Begge dessa nummer äro väl behäftade med hvar sin besynnerlighet, men den följande ensemblen och aktens afslutning ega så mycket mera sann dramatisk färgläggning och styrka. Fru Stenhammar samt hrr Arlberg och Willman löste här sina tacksamma uppgifter med stor talang öch hyllades med dubbel inropning efter ridåns fall. Tredje akten innehåller en stark och liffull kör samt en passionrik, väl affattad trio, Dekorationen, en norsk fjord omgifven af branta berg, är poetiskt fängslande, men spökskeppets sorti här förefaller ännu mindre än dess entrå i första akten fullt värdigt motsvara naturmålningen och landskapet i öfrigt. Efter operans slut inropades fru Stenhammar och hr Ark berg samt hr Ahlgrensson, Kapellet, som anfördes af hv Norman, gaf sin svåra roll med utemordentlig omsorg och färdighet.