Aftonbladet – 24 januari 1872, sida 2

Dog! upprepade doktorn förvånad; mrs Black är ej död; hon är tvärtom bättre. Så — verkligen ? svarade Drew med et fryntligt grin, liksom det hade skänkt ho nom nöje att motsäga, blott för motsägel sens egen skull. När såg ni henne senast, om jag får fråga, doktor? För två eller tre dagar sedan, svarade Priar. Hon är nu temligen rask och jag ansåg ej mina besök vidare vara behöfliga. Godt; då kan jag berätta er en nyhet, doktor: hon är död! Härpå började Drew berätta hvad han hade sett under natten; hela historien ljöd så hemsk och underlig, att läkaren först trodde sin patient tala i yrsel, men Drew upprepade ännu en gång alla detaljer och Priars misstanke måste vika för öfvertygelsen att saken verkligen tilldragit sig. Säkerligen kan det ej vara mrs Black som blifvit död, utbrast doktorn slutligen och kände sig obehagligt oroad. Någon annan kan det ej vara, disputerade Drew. Då jag var der inne i går fanns inga främmande personer alls der; Black smågrälade öfver att han ej på två veckor haft en enda gäst. Nej, så är det, yttrade läkaren tankfullt, der har under sista tiden varit mycket tomt på gäster. Nå — kan ni då inte räkna ihop, huru det hänger tillsammans, doktor? Black såg jag och stalldrängen såg jag; de voro båda tillstädes, men mrs Black hvarken hörde eller såg jag till. Nu vill jag blott veta en sak af er, doktor; var det någotledsamt förhållande med hennes död? Hvarför skulle Black annars fördölja densamma och söka att smuggla ut henne vid midnattstid? Affären har-ett styggt utseende;jag tycker inte om den, yttrade läkaren efter en