Aftonbladet – 23 januari 1872, sida 3

han såg dem bära någonting ut ur huset, som Drew slutligen fann vara en likkista. Kors, hvem kan här blifvit död? tänkte inspektorn, helt förvirrad af sin syn. Då jag i går var här, såg-jag både Black och stalldrängen och —nej, henne såg jag inte.r I samma ögonblick kom det för har.s tankar, att Blacks hustru nyligen vVarlt ganska illa sjuk; doktor Priar hadäskött hen1e. Hon hade haft nervfeber eller något sådant. Det måste varit hon som låg i kistan; nen hvarför sade ej Black i går att hon var död?... Och hvarför i alliverlden skola le begrafva henne en sådan timme på naten ?2 Men. då Drew återkom från sin första sfverraskning och lugnt kuude öfvertänka saken, erinrade han sig, att de icke en sålan tid af dygnet kunde föra bort mrs Black att begrafvas, såvida det ej skulle ske utan både klockor, messhako och lins ja, utan prest med. Då Drew dorjemte ;rinrade sigBlacks dåliga anseende och den ulmänna tron bland ortens befolkning, att van ej skulle skygga tillbaka för hvilket låd som helst, kände han en obehaglig ryssing längs ryggraden och frågade sig sjolt, wvarför de skulle bortföra. mrs Black på letta hemlighetsfulla sätt, såvida icks, melingen vore att dölja hennes död. Och om Black ville hålla den Hemlig — hvad kunde fara skälet dertill? Oförmodads hördes en högljudd gnäggling från en af de båda svarta hästarno ör likvagnen, som kom Drew att spritta ill och Dobbin att vända på hufvudet. straxt derefter tillslöts vagasdörren om vad som blifvit infördt deri, och den börade långsamt skrida fram åt gärdsgpinion (Forts,