Aftonbladet – 20 januari 1872, sida 3

1 praktiskt hänseende följdrika fenomen på -I det filosofiska området. Att vilja på 7 å 8 -I sidor göra en för ämnet främmande läsarekrets bekant med Auguste Comtes omfångsI I rika och invecklade lärobyggnad, måste blifva -lett temligen fruktlöst försök, och hvad be-I träffar den materialistiska verldsåskådningen, erfordras för dess rätta och allsidiga I bedömande en betraktelse af densamma i I dess oupplösliga samband med den tidsoch kulturhistoriska bakgrunden (såsom skett t. ex. i Langes i flera hänseenden förträffliga Geschichte des Materialismus), hvilI ket åter förutsätter en annan metod för I framställningen, än den som i hr Höffdings luppsats kommit till användande. Ett särdeles intressant stycke är den i T tidskriftens senaste häfte införda öfversättningen af H. Taines skildring utaf Engelsk Familieliv, Den genialiske franske skriftställaren har i denna uppsats lemnat en studie öfver eller rättare sagdt ett slags psykologisk dissektion utaf vissa egendomligheter i det stolta öbofolkets andliga skaplynne, familjelif och sociala åskådningssätt, hvilken på nästan alla punkter röjer menniskokännaren och den skarpsinnige iakttagaren. Hvad Taine yttrar angående det förnämare sällskapslifvet, äktenskapet och öfver hufvud förhållandet mellan de olika könen i England, hörer utan tvifvel till det mest träffande, man i detta ämne kan läsa. Med så mycket större nöje följer man denna gång författarens spirituella resonnemang, som detsamma ej synes i någon högre grad påverkadt af det rent naturalistiska betraktelsesätt af samhällslifvet och historien, hvilket eljest hos Taine utgör de briljanta litteraturtablåernas allt för grumliga ledande tanke. Efter att i korthet hafva påpekat ett och annat ur den danska tidskriftens förtjenstfalla innehåll, återstår det oss att yttra några ord angående den plan, som synes ligga till grufd för detta litterära företag i dess helhet. Vi anmärka då först den något besynnerliga omständigheten, att tidskriften helt och hållet saknar en egentlig inledningsuppsats, ja t. o. m. en prospekt, ur hvilken upplysning kunde hemtas angående tidskriftens hufvudsakliga syfte. (Första bandets första uppsats utgöres af — ett fragment af ett nu öfver fyratioårigt reseminne af den gamle C. Hauch!) Utgifvaren har ansett det lämpligast, tyckes det, att, utan att spilla tid på något förord eller adress till publiken, genast fatta po-l. sto in medias res, förmodligen i den tron1 att saken, väl bragt i gång, nog skulle tala 1 för sig sjelf. Vi äro alltså hänvisade tilll: uttalandena i de särskilda uppsatserna, för. att bilda oss en åsigt om den ställning tid-? skriften vill intaga till den nutida kultu-J: rens hufvudfrågor. I främsta rummet sy-t nes härvid böra uppmärksammas den af sig-1 naturen Constans företagna utredningen li af förhållandet mellan Det Kristelige ogl: det Humane, 1 Den i fråga varande uppsatsen har nyli-1 E f 5 1 1 gen från annat håll bragts på tal inför den svenska allmänheten. I det bornerade pietisteriets härvarande organ, tidningen Wäktaren, lästes för icke många dagar sedan ett utdrag ur en korrespondensartikel från Kjöbenhavn till Luthards kyrkotidning i Leipzig, deri bitterligen klagas öfver att otrons ;7 vågor, gå högt i Danmarks hufvudstad.1 Såsom bevis för utsagon att den danska li:ls beralismen gjort förbund med otron om-l1 nämnas de talrikt besökta litteraturhistori-i ska föreläsningar, som förliden höst hållits jt på universitetet af en framstående yngre lc 1 l 4 1 ; ; J j litteratör, dr G, Brandes. Mot denne af publiken uppburne föreläsare riktar korrespondenten våldsamma och kränkande anklagelser, påstående honom hafva genom sina föreläsningar hånat allreligiös känsla likasom all ärbar sed, Samma anti-religiösa anda säges framträda uti uppsatsen af Constans i Nyt Dansk Maanedsskrift. i Anklagelsen må stå för dess upphofsmans räkning, Vi kunna för vår del ej återhålla den snmärkningen, att i fall, såsom vi ega försnoda, omdömet angående dr anledning tg Brandes föreläsningar vari. lika obefogadt, som påståendet att Constans åsyftar en äd vokatyr för ateismen, då är endast en! åsigt möjlig angående den namnlöse brefskrifvarens tillförlitlighet och sanningskär-j: lek. Verkliga förhållandet är nemligen, att: man hos Constans finner ett allvarligt sö-j! kande efter det religiösa i dess ideala san-: ning, på samma gång han med dialektisk skärpa beflitar sig om att öfverallt särskilja kärnan från skalet. Mot resultatet af författarens undersökning af förhållandet mel-llan det kristiiga och det humana tordej: emellertid berättigade anmärkningar kunna framställas. Förf. stannar vid antagandet l af ett motsättningsförhållande mellan kristendomen och det sant humana, på grund deraf att kristendomens allmänna uppfatt-j ning af Guds väsen och menniskans bestäm: melse förmenas hvila på den abstrakta spiritualismens, den naturlösa andlighetens förutsättningar. Askesen, bortdöendet från! verlden, skulle alltså, enligt kristendomen, blifva menniskans lifsuppgift, hyaraf slutes till nödvändigheten af en högre religionsform än den kristliga, mensklighetens religion, som uti sig inrymmer äfven det humana i hela dess mångskiftande verklighet. Denna åsigt om kristendomen såsom tll sin natur asketisk, fientlig emot det humana, eger, enligt vår öfvertygelse, icke någon grund i de historiska urkundernas intyg. Ar ej en af kristendomens hufvudtankar den i parablerpa så ofta förekommande läran om Guds rike, och framställes ej detsammas förhållande till verlden så, att menniskan I bör genom sitt eget sedliga arbete allestäI des i lifvet inplantera det gudomliga riket, T till dess det blifvit en alla menskliga för hållanden genomträngande och förädlande kratt, såsom syret till slut genomsyrar hela I degen? Ligger väl häri någon uppfordranj I till en munkaktig askes? Förekom väl en Isådan askes i Kristi egetlefnadssätt? Eller I var detta ej tvärtom en bild af ett på samIma gång sant religiöst och sant humantl Umenniskolif? Öm vi alltså ej kunna gifva Constans rätt i hans uppfattning af kristendomens l väsen, erkänna vi dock villigt, att hans -l uppsats i andra punkter innehåller flera be