Aftonbladet – 20 januari 1872, sida 3

la ns ar ar tt gch Åle 0erffHR KR eSv us ee rr or He i t J q L rättighet till läkarebildning och läkareverk samhet för kvinnan. På de flesta håll hal detta yrkande stött på ett mer eller mindre starkt motstånd. Man har talat hufvudsakligen om kvinlighetens oskärande vid bi ring med dessa ting, i många fall så främmande för kvinnans naturliga lifsuppift; om kvinnans sinnesriktning såsom öfvervägande känsla och fantasi och således mindre lämpad för naturvetenskapsmannens exakta observation och läkarens praktiska sinnesnärvaro; om bristande fysisk styrka hos kvinnan för det ansträngande läkarekallet m. m, andra sidan har man sagt, att för de rena är allting rent; att sinnesriktningen är näppeligen densamma hos alla kvinnor; att kvinnans omfattande verksamhet i menniskokärlekens och barmbertighetens tjenst väl visat hennes praktiska rådighet, ja gjort sannolikt att hos henne finnes en särskild fallenhet för läkarens värf; att kvinnan torde hafva all den fysiska styrka, som kan behöfvas; att i vården af friska och sjuka finnas luckor, som endast kvinnan kan fylla, och slutligen att det ej kunde finnas något förnuftigt skäl, hvarföre samhället skulle hindra henne att göra det gagn och draga den nytta af sina pund, som hon möjligen kan. Det skulle vara förspildt arbete att redogöra för denna diskussion i detalj; hos 088 är genom anförda kungabref rättsfrågan afgjord, och kvinnan tillhör det numera sjelf att i handling vederlägga hvad som blifvit sagdt emot kvinnan såsom läkare. De utlåtanden af myndigheter, som ofvan meddelats, öfverensstämma alla däri, att medicinsk praxis må vara kvinnan tillåten på grundvalen af samma rättigheter och samma skyldigheter, som samhället fastställt för mannen. Så blef ock regeringens beslut: samma studier vid samma bildningsanstalter, utan något slags inskränkning för kvinnan, samma fordringar från statens sida på den kvinliga som den manlige läkaren, utan något slags eftergift för den förra, samma rättigheter och samma skyldigheter i deras yrkesutöfning. En så enkel, så radikal och enligt min öfvertygelse så rättvis lösning har ingenstä j des förut denna del af kvinnofrågan fått. Så t. ex. kan visserligen i de fleste af Nordamerikas Förenta Stater hvem som helst, sålunda äfven kvinna, lärd eller olärd, idka medicinsk praxis, men därför stå ingalunda alla medicinska bildningsanstalter för henne öppna. En öfversigt af frågans utveckling och närvarande ställning torde måhända icke vara utan allt intresse, äfven om den innehåller hufvudsakligen välbekanta fakta. Denna rörelse började, som bekant i Nardamerika. År 1849 utdelades där första gången medicine doktorsdiplom åt en kvinna, då The Medical College vid universitetet i Geneva, New-York, promoverade en engelska, Elisabeth Blackwell. Snart följde en och annan efter på den nybrutna vägen. Emily Blackwell, syster till den föregående, promoverades 1851 vid samma universitet, Ålarle Zakrzewska vid en medicinsk skola i OC! veland, Ohio. Snart uppstodo särskilda medicinska skolor för kvinnor, så i Filadelfia, Boston, New-York, och flera af de förutva-! rä: !e medicinska bildningsanstalterna öppnace sina lärosalar äfven för kvinliga lärjurgar, såsom de i Rochester, Cincinnati, Ol:io, Chicago, Michigan. Detta är dock ingalunda förhållandet med alla medicinska skolor i Nordamerika; i allmänhet äro de bäst utrustade och ansedda, såsom t, ex. Newyorks universitets, ännu slutna för den kvinliga studenten. Tillträde till många sjukhus är henne förnekadt eller möter många svårigheter. För att i viss mon afhjälpa denna brist på klinisk undervisning, har man i sammanhang med de medicinska skolorna för kvinnor inrättat egna sjukhus eller polikliniska anstalter, hufvudsakligen för kvinnooch barnsjukdomar. Vid ett sådant sjukhus i Boston äro de dirigerande läkarne tre kvinnor, Marie Zakrzewska, Helene Margan och Annette Buckel. Huru mänga kvinnor, som i Amerika efter slutad medicinsk kurs gått ut i praktiken, är svårt att veta; den officiela nordamerikanska yrkesstatistiken från sista folkräkningen lemnar ingen uppgift derpå, I ett nyligen Wien hållet föredrag af en amerike miss Saford, Uppptives antalet praktise: vande kvinlZ3 läkare i Nordamerika till åtMirSione 200, en siffra, som ingalunda förefaller för hög, då man ser t. ex.. att ensamt i Boston praktiserade 1870 ej mindre än 55 kvinliga läkare !). Under sistlidne vinter hade Womans medical College i New-York 26 studerande, och vid Michigan-universitetets medicinska fakultet studerade vid samma tid 16 kvinnor; i Filadelfias Womans medical College är lärjungarnes antal vanligen omkring 45 (Mapother). På det hela taget hafva ännu de kvinliga läkarne att kämpa en rätt hård kamp med den allmänna meJusk doktorinna, 1 Piey EV ningen, och konkurrensen med de manliga läkarne är dem ännu i allmänhet ogynsam, såsom allmänt erkännes och såsom ock deras jämförelsevis ringa antal tyckes utvisa. Ty hvad äro några hundrade emot den armå af läkare, som idka praxis i Nordamerika, enligt census af 1860 ej mindre än 54,543; det är dock mer än 20 år sedan den första kvinliga läkare där uppträdde, och med hvilken snabbhet kunna ej sociala förhållanden utveckla sig i Amerika? (Forts.) 1) Enligt uppgift af Boston Direktory, meddelad af prof. dr Mapother i ett föredrag öfver mediecinen i Amerika, hållet i Dublin 1870.