Aftonbladet – 20 januari 1872, sida 2

Vi hafva vid ett och annat föregående illfälle haft anledning omförmäla det om ynnerlig redbarhet och soliditet inom den ranska affärsverlden vitnande sätt, på hvilcet franska affärsmän visat sig vilja och cunna uppfylla sina förbindelser till utlanlet, oaktadt de oerhörda pröfningar, som let tyska kriget bragte öfver deras land, och den stockning i affärer och industriel verksamhet, som deraf framkallades. Det ir bekant att vid krigets utbrott en mängd såväl svenska som norska handelshus hade betydande fordringar i Frankrike för dit afskeppade jernoch trävaror, och det var naturligt att icke ringa farhågor förspordes öfver det inflytande, som kriget kunde komma att utöfva på de franska gäldenärernas förmåga att uppfylla sina förbindelser. Fordringsegarne ha likväl blifvit anoenämt öfverraskade af de franska köpmännens villighet och förmåga att göra rätt för sig, och man har knappast försport att några förluster alls drabbat dem, som hade fordringar i Frankrike vid denna tid. Den erfarenhet, som våra affärsmän sålunda haft tillfälle att göra afsåg emellertid hufvudsakligen de större handelsplatserna vid kusterna, hvilka i allmänhet icke direkt berördes af kriget. Man erfar emellertid nu, att samma anda uppenbarat sig äfven i sjelfva det så svårt hemsökta Paris, om hvars affärsmän den berömda engelska veckotidningen Economist lemnar följande vackra vitsord: Ett ganska intressant faktum, som är upplysande rörande fransmännens förfarande i affärer och det förunderliga sätt, hvarpå handelsverlden i Paris har öfverstått krigets, belägringens och kommunistupprorets tredubbla faror, har nyligen blifvit oss meddeladt. En stor manufakturist i London fann sig, när belägringen af Paris begynte, vara fordringsegare hos handelshus i Paris till ett belopp af nära 20,000 f,och han tog för gifvet att han skulle nödgas afskrifva minst hälften deraf såsom omöjlig att indrifva. I sjelfva verket hyste han icke synnerligen stor förhoppning att utbekomma någonting alls af sin fordran, då åtgärden med vexelprolongeringen tycktes förebåda en nästan total förlust. Till sin tillfredsställelse har han likväl under den senaste eller de båda senaste månaderna funnit, att i stället för att förlora hälften eller största delen af sina fordringar i Paris, har han fact hvartenda öre betaldt, som man var honom skyldig. Denna erfarenhet är, såsom vi tro, ingalunda ovanlig för affärsmän, som ha handelsförbindelser i Paris, och den bekräftar på ett handgripligt sätt de slutsatser om sundheten hos den franskå handeln, hvilka man dragit af sådana fakta, som att Societe generale fullt liqviderat alla sina före belägringen gjorda skulder och att de prolongerade vexlar, som innehades at franska banken, blifvit uppgjorda utan någon synnerlig förlust. En af orsakerna till dessa anmärkningsvärda resultat är utan tvifvel, att kreditsystemet är föga utveckladt i Frankrike; der fanns icke något bräckligt och utgrenadt system, som kunde förstöras genom invasionens och det inbördes krigets stormar. Men äfven om man antager denna orsak, måste driftighet, ihärdighet, affärsredbarhet och verklig rikedom ha varit förenade för att göra det möjligt för ett affärssamfund att utgå solvent ur sådana svårigheter. Att Frankrikes affärsmän ha visat sig vara i besittning af dessa egenskaper, gifver anledning att förmoda, att om Thiers endast ville låta dem hållas och icke utsatte dem för dåliga myntförhållanden, olämpliga skatter och en protektionistisk tulltaxa, skulle de ej behöfva lång tid för att repa sig. AN ene omv on TR pa AN SS