Aftonbladet – 20 januari 1872, sida 2

Sir Dene bot sig i läppen. Låt mig se — hvilken dag var det, som detta skamliga giftermål ingicks, CGrander? Det var förliden torsdag, sir; i morgon blir det jomt en vecka sedan dess. Jag undrade hvilket ärende som kunde tvinga herr Geolfry att fara ut så tidigt på morgonen, ty giggen stod för porten innan det var full dager ännu. Han drack en kopp kaffe i sitt rum och kom ned med sin öfverrock igenknäppt. — Är jag ej hemkorxamen till klockan mio i qväll, så vänta mig inte, Gander — säde han. Jag frågade honom efter nyckeln till vinkällaren, ty jag hade ej kunnat finna densamma. Han uppknäppte då öfverrocken, för att känna efter i sina fickor, och då såg jag att ban var i svarta kläder och hvit halsduk. Svarta kläder och hvit hbalsduk! upprepade sir Dene. QOech borde detta inte ingifvit dig en misstanke om hvad som han hade i tankarne? Jag trodde att det var den årliga Miayorsfesten i Worcester, sir Dene; de hålles alltid i November. Men, nådig herre — tMlade hofmästaren med allt skäl — om jag också misstänkt sanna förbållandet — hvad skulle det hjelpt saken? Inte hade jag kunnat hindra herr Geoffry från att gifta sig eller tvinga honom att stanna hemma. Han är min husbondes son, sir. Du är en narr, Gander, brummade sif Dene. Hvartill gagnade hela detta samtal?... Hvad var fördelen af att tvista om hvad som förut hade bort göras?... Intet af allt detta kunde ändå göra giftermålet om intet eller skilja Geoffry Clanwaring från den : unga maka han valt åt sig. (Forts.) AA