Aftonbladet – 19 januari 1872, sida 1

et AA OA MM AA Jag vet det redan, mr Clanwaring. , Ni vet det!s upprepade Geoffry ock steg upp. Det borde redan förut väckt tang uppmärksamhet att arrendatorn åhöråg honom ganska lugnt, utan skönjbar öfverraskning. Huru Kar ni erhållit vetskap kärom, sir ? — AÅf min dotter Mary. Jag for in med giggen till Worcester tidigt denna mörgy för att hemta Maria, emedan hennes mor ej är frisk. Saken kunde då inte döljas Xör mig. S En sjelfförebrående rodnad spred sig så den unge mannens ansigte; han räckte. för. lägen fram sin hand. Ni skall ej vägra att skänka mig 6r förlåtelse, sir! Och oss båda er Vääsignelse 2 Min förlåtelse kan ej V,4 eder till någon materiel nytta, mm. Ölanwaring,, ljöd svaret och Geoffry cunde ej underlåta att märka, med hv get underligt, sorgset lugn arrendatorn, . talade. Er fars skulle bli er till större gagn än min, och den fruktar jag att ni aldrig skall vinna. Maria kan jag ej förlåta. Ack, hon har ingen skuld; felet var inte hennes, inföll Geoffry med värma. Först efter månadslånga böner gaf hon vika. Just deri ligger hennes fel — att hon gaf vika, sade arrendatorn med djupt allvar. Jag hade trott att jag tryggt kunde lita på mina döttrar. Hon skall förbli er lydiga dotter såsom förut, mr Owen, och äfven sin Mors, ehuru hon är min hustru. Nästa vecka skall jag föra henne med mig bit på ett, hesök. Anser ni er varit beröigad till det steg som ni har tagit, sir? Inte fullt, Svrade Geoffry ärligt, men likväl till 7, ganska hög grad. Den enda, för Vilken jag ej har någon ursägt att förebära, är min far. För er och mrs Owen kan jag urskulda mig. Sade ni mig ej sjelf, sir, att ni hyste tillgifvenhet för mig och att, i fall förhållandena så medgifvit, ni gerna skulle gifvit mig Maria? (Farta Y