Aftonbladet – 19 januari 1872, sida 1

märken och gack icke in på de faderlösas åker! Sir Dene läser måhända ej bibeln? Jo — ibland, sade Geoftry. Jasä, den gången glömde han väl de orden, då. Vare dermed huru som helst: den gamla härden är borta; Hester Barber är borta och en bred och jemn väg finns i stäl: let. — Ett kurjöst namn, som ni gifvit vä gen, min unge herrelx Vi ha ej gifvit namnet, sir; jag vet inte från hvem det kommit Nå, ja, det kan också göra detsamma, hvilken som gaf det, genmälde squiren, IT detta ögonblick kom en ung tjensteflicka in med mrs Ardes späda barn. Vid åsynen af den främmande herrn, ville hon draga sig tillbaka, men modren tog barnet i sina armar. Den lilla flickan var vacker och liflig; klädd i en nätt, hvit klädning, satt hon Tak i ryggen på sin mors knä och såg sig med förståndiga ögon omkring på sällskapet. Barnet tilldrog sig squire Ardes uppmärkeamhots han kom fram och klappade det sakta på kinden, Gosse eller flicka, min fru? En flicka, sir, svarade mrs Årde. He he, min söta; he hel Jag tror ni småler åt gamla gubben? Vill ni komma till honom ?2 Den lilla flickan skrattade verkligen och sträckte upp sina små knubbiga armar. Till alla närvarandes öfverraskning, kanske äfven till hans egen, lade squire Arde sitt ridspö på bordet och tog barnet i sina armar, Hyad heter hon? frågade han och satte sig. De små fingrarne grepo fast i berlockerna på hans urkedja. Mary, sir, Mary! så hette också min flicka, mumlade han och rösten dog bort i en hviskning. Han kysste barnet ömt. Tag henne åter min fru; jag måste begifva mig af, sade han och steg upp. Ni ser inte rätt rask ut, min hästar, tillade han i en vänlig, faderlig ton, då mrs Arde tog barpet till sig, Han strök henng med