Aftonbladet – 19 januari 1872, sida 1

säkran. Drew visste ganska väl att en sådan blifvit henne gifven, ehuru det nu passade bra för honom aätt ha glömt det. Om jag kunde tro att Drew har vetat det, under det att han bestämdt påstod att ingen gsådan försäkran blifvit gifven, så skulle jag söka förmå min far att afskeda honom, utbrast Geoffry med befogad harm. Låt ni honom vara. sade den gamle herrn. Affären är förbi nu, och Hester Barber borta. Besynnerligt!... Säg, finner ni ej det — att hon först ett par timmar före sin död skulle få reda på papperet?z: Han såg på Geoffry med sina klara, grå ögon — en blick, kall och skarp som blankt stål. Ja, det var ledsamt, medgaf Geoffry. Hade detta papper bliivit funnet i tid, så hoppas jag — så tror jag — att min far skulle gjort afseende derpå och ej rubbat den gamla avinnan ur hennes hem, ehuru förbindelsen visserligen ej var förpligtande för honom. Jag skulle gjort hvad jag kunnat för saken — jag gjorde så, äfven nu. Ja, det är några månader för sent, nu, yttrade squirsn; den gamla bostaden är borta och en vacker, ny väg har kommit i stället. Det är ett af dessa fall, unge man, som kunna jemföras med ett sönderslaget ägg. En gång krossadt mot golfvet, låter det inte plocka upp sig igen, Det är sannt, svarade Geoffry med djup bedröfvelse i sina redliga, blåa ögon. ingen kan ha varit mera ledsen öfver stackars, gamla mor Barbers öde än jag, Det var hårdt, och så har jag också sagt min far, men han såg inte saken i samma ljus. Gamle my Arde nickade och runkade derefter betänkligt på hufvudet, Jag ser att ni anser min far ha gjort hvad som var orätt, sir. Jag dömer ingen, unge man. Men det står nägra enfaldiga ord i en gammal bok, hvilka varit i mina tankar alltsedan den da: gen, då jag såg dem jemna hennes hem med jorden; För icke tillbaka de förra rå