Aftonbladet – 19 januari 1872, sida 1

— som läsaren redan sett, och i samma grå drägt, med knäoch skospännen af silfvel och samma fladdrande kappa, hängande på de spetsiga axlarne. Han hade aldrig för: hedrat de unga makarne med ett besök. deraf kom föryåningen. Mrs Arde rodnade då hon blygt steg upp för att emottaga ho nom. Hvad Maria beträftade, kände hon sig färdig att sjunka till golfvet; i den första förvirringen öfverkom henne en förfäran att hennes far redan visste af mörgonens till dragelse och att squire Arde hade kommit från honom för att förklara krig, Hvad nu, är ni här? ropade han vi åsynen af Geoffry, Jag kom in tili staden nu på morgonen, squire, svarade Geoffry med åffekterad likgiltighet. : Åha! sade souiren och blinkade åt Ma ria, liksom Han hyst någon misstanke att hon var magneten. När återväntas sir Dene från London? Tiden för hans återkomst är oviss — kanske om ett par veckor, svarade Geoffry. Squire Ardes besök var kvarken dikte radt af vänskap eller artighet; han hade kommit blott för att få upplysningar om en arbetare, som förkt haft tjenst vid Georg Ardes humlegårdar. Jag har mig ej mycket bekant om ho nom, sir;, yttrade den sistnämde till svar på frågan. Hen har förefallit mig temli gen pålitlig; men Jonathan Drew kan gifva en säkrare upplysning om honom än jag. Kan nog hända, genmälde den gamle mannen, om det blott yore visst att Drew talade sanning. Skulle Drew inte tala sanning? inföll Geoffry Clanwaring. Det gör han alltid. squire, Den gamle mannen kan visserligen stundom vara kärf och butter, men sannfärdig är han nog. Dö han finner lämpligt att så varar. svarade squiren kallt. Han talade ej sant. rörande Tom Barbers enka, Hur menar ni, sir? ) Angående den förlagda, skriftliga för