Aftonbladet – 18 januari 1872, sida 4

På Ivar Heggströms förlag har 1 Bokhandeln utkommit: Svenska Slägtboken utgifven af GABRIEL ANREP. Första Bandet. Tredje häftet. Subskriptionspris för hela bandet 6 Rdr Rmt. Häftet innehåller slägterna: Björkman (början.) — Colliander. — Odelberg. — Svedelius. — Troili. — Troilius. — Wieslander (fortsättning.) Då första häftet utkom yttrade sig Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning (JM 122 af den 30 Maj 1871) om detta arbete i en utförlig artikel, hvarur följande utdrag må anföras: Hvem var din farfars fader? Hvar lefde han? Hvilken verksamhet utöfvade han? . Många, kanske de flesta af oss, kunna icke besvara den frågan. Araben känner dock ej blott sin egen, utan ock sina hästars stamträd. Högskotten räknar sig till godo sin klans historia. I Nya Englands stater finnes en mängd familjer, som kunna uppräkna sina förfäder led från led ända till ättefadern, som med -Majblommans landade vid Amerikas kust. De äro republikaner och demokrater ända intill märgen, desse yankees, men de anse, att kärleken till den egna slägtens historiska minnen förliker sig mycket väl med kärleken till frihet och sjelfständighet, att intresset för det förflutna icke utesluter sträfvandet för en utveckling i framtiden. Det sinne för hemmets fröjder och hemmets helgd, som utmärker de germaniska folken, parar sig så naturligt med en önskan att bevara minnet af dem, som först odlade den torfva, på hvilken man bor, och först värmde sig vid den härd, kring hvilken man som barn har lekt. stamträdet och härden bör vara i hvarandras granskap. Den känslan lefde redan hos de gamle romarne, som kring hemmets heliga altar uppstälde bilderna af sina förfäd a, ic) storiens intresse, hr Anrep lycka och krafter till att fortsätta sitt vidtutseende, mödosamma och i sitt slag storartade företag, hvars början nu för ligger allmänheten. Det folk, som ej bevarar sin forntids minnen från glömskan, kan dermed sö fas hafva sagt sig anspråken å och hoppet om en framtid. Men ett folk består af slägter och amiljer. Hvad som gäller om det större samhället kan i någon mån gälla äfven om dessa mindre, som utgöra det störres grenar, qvistar och blad. Man sträfvar i dessa dagar att skildra folkens inre historia, som de föregående krönikeartade häfderna lemnat åsido, i det de sysselsatt sig endast med s. k. statsaktioner. Men för att djupare intränga ien nations inre lif, för ntt kuäna följa safternas cirkulation i dess organism, för att erhålla en, att vi så må uttrycka oss, fysiolo isk historia, fordras just dessa stamtaflor, dessa slägttraditioner, dessa biografier, dessa de husliga ärdarnes häfder. Egde vi en enda svensk bondeslägts stamtafla för tre århundraden med åtföljande biografiska notiser, skulle vi i henne finna en trogen och gripande miniatyrbild af landets och folkets öden under samma tid. En sådan tafla skulle visa oss än bördiga fält kring en lycklig hydda, än ett ödehemman kring en ödslig härd, alltefter som fred och lag eller krig och laglöshet herrskat. Den skulle visa oss hvad denna obemärkta slägt offrat i arbete och blod för at åt Sverige vinna dess fredliga förkofran och dess krigiska lagrar. (541)