Aftonbladet – 18 januari 1872, sida 2

Ev TOT YyalvUlNBdri adUSaCHUS UV IlAUpRae nilliarderna hittills blifvit gäckade. Kriet — säger Kolb — har kostat Tyskland mkring 340 millioner thaler, eller vid pass 300 millioner francs. Som nu Frankrike nåste betala 5000 millioner francs (utom de f städer och departement utkräfda kontrimutionerna, af Paris ensamt 200 millioner rancs), kan den förväntan knappast anses berättigad, att hvarje omedelbar krigsskala i Tyskland skulle godtgöras och att särkildt alla kostnader som kommuner, städer ler korparationer hafva åtagit sig, ersättas ned den oerhörda inkomsten af kriget. Ehuru le 5 milliarderna kallas krigskostnadserättning, hafva dock enligt Kolbs påstånde de flesta kommunerna hittills icke fått ina utgifter ersatta. Kolb påstår, att enlast Preussen skall ernå en lättnad i sina ifgifter, hvaremot man i Wirtemberg och Baiern tills vidare emotser en skatteförhöjring. Största delen af de franska penninsarne skola enligt den tyske författarens mening användas till krigiska förberedelser och rustningar. Lo AS och 3 å Hå hort —— — Den religiösa rörelse, som åsyftar att frivöra katolska kyrkan från det ofelbara påfvedömets ok och jesuiternes herravälde, antager nu i Tyskland en betydlig utsträckning och är så mycket allvarsammare, som l: lenna fråga griper in i hela den politiska l och sociala ordningen, Det är här icke blott fråga om rent kyrkliga saker och ceremonier, såsom begrafningar och besittninsen af kyrkor och kyrkogårdar, utan också om borgerliga handlingar, hvilka i Tyskland äro uppdragna åt presterskapet, och som stå i det närmaste samband med familjelifvet, hvilket onekligen är utsatt för fara under denna kamp mellan det gammalkatolska presterskapet och det nykatolska, som förfäktar trosartikeln om den påfliga ofelbarheten. Då det sist nämnda uteslutande är i besittning af en lagligen erkänd ställning i de katolska staterna, så följer deraf, att gammalkatolikerne äro vanlottade i fråga om alla de kyrkliga handlingar, som tillika ha en borgerlig karakter. Såväl i Österrike som i Baiern skola således regeringarne ha förklarat, att de icke kunna betrakta en af gammalkatolsk prest förrättad vigsel såsom laglig, emedan dessaprester äro bannlysta af den romerska kyrkan. Dessa rykten — ty vi vilja tills vidare icke anse dem för någonting annat — ha framkallat en rättmätig harm inom hela den tyska pressen, Man frågar, med hvilken rätt staten i länder, som ha en författning, hvilken försäkrar medborgarne om samvetsfrihet och fri religionsöfning, kan upphäfva sig till domare i religionssaker och göra sig till verktyg för de katolske biskoparne. Man anmärker med rätta, att de gammalkatolske presterne, som äro regelbundet invigde och tillsatte och som påstå sig vara den sanna Katolicismens representanter, icke kunna vara mindre lämpliga att utöfva kyrkliga handlingar eller upphöra att vara organer för den af staten erkända kyrkan derföre, att andra prester, som icke ha större rätt till statens beskydd, utesluta dem ur katolska kyrkan. För detta abnorma och för den sociala ordningen skadliga förhållande finnes särskildt med afseende på den borgerliga sidan af frågan ingen annan hjelp än obligatoriskt civiläktenskap. Men ehuru mycket Tyskland berömmer sig af sin långt framskridna intellektuella frihet, tyckes det likväl som om en fullständigt genomförd reform i detta hänseende länge skulle komma att låta vänta på sig. Men regeringarne skola likväl sannolikt se sig nödsakade att göra första steget till en reform, af hvilken andra länder redan äro i besittning, utan att det katolska presterskapet vågar beklaga sig deröfver. Den heliga stolen har nyligen utfärdat nya instruktioner rörande den hållning biskoparne böra iakttaga gentemot italienska regeringen. Dessa instruktioner äro af olika natur för olika trakter. Biskoparne i Piemont, Lombardiet och Venetien äro berät igade att offentligen gifva uttryck åt känsor af trohet och hängifvenhetför den kungliga makten. Deremot äro biskoparne i Toscana och Emilien samti det forna konungariket Sicilien och f. d. påfvestolen på det strängaste förbjudna hvarje demonstration, som kan innebära ett erkännande af de nu varande förhållandena. me TDusttining för nundarvignine åt gink