nade riksdagen, någonting synnerligt märkligt. Den goda årsväxten och de för våra näringar gynsamma konjunkturerna ha ute gjort det hufvudtema, som återkommit i alla dessa tal, med mer eller mindre briljanta variationer. Såsom man kunde vänta, innehåller trontalet ett tillkännagifvande, att något förslag till organisation af landtförsvaret icke vid denna riksdag kommer att framläggas. Konungen nämner emellertid denna sak först bland alla, och med särskild antydning derom, att den intager främsta rummet bland vigtiga allmänna angelägenheter. Regeringen har sålunda icke uppgifvit tanken på denna stora fråga; hon har blott ansett det klokt och nödvändigt, att då den stora skiljaktigheten i meningarne förhindrat dess löst ning vid de senaste riksdagarne, lemna nå. gon tids rådrum, för att under denna paus meningarne må hinna sammanjemka sig, så att någon öfverensstämmelse må kunna åvägabringas och ett slutligt resultat derigenom möjliggöras. I afseende på förhållandet till främmande makter och den allmänna politiska ställningen i Europa har regeringen icke funnit anledning vara för handen att nu särskildt uttala sig. Man kan sålunda antaga, att regeringen anser uttalandena härom i trontalen vid förra lagtima riksdagens begynnelse och afslutande ännu vara fullt tilllämpliga, och man kan med så mycket större fog antaga detta, som sedan dess ingenting inträffat, som gör ställningen synnerligt ljusare och i väsentlig mån stärker garantierna för politisk jemnvigt och ett ordnadt internationelt rättstillstånd i vår verldsdel, Men om regeringen i detta hänseende iakttagit tystnad, så har deremot åiderspresidenten i Andra kammaren funnit det lämpligt att af den formella helsniug, hvarmed kammarens första sammanträde inledes, göra ett utförligt och temligen decideradt uttalande i den högre politiken. Hr Hierta begagnade tillfället att låta kammaren och landet få erfara, att han är fullt och fast öfvertygad derom, att det för ej linge sedan afslutade krigets rysligheter haft det goda med sig att öfverallt framkalla en sådan stämning, att man kan vara fullkomligt vis derom, att freden icke på långliga tider skall brytas i Europa och ati specielt värt land kan vara ganska lugnt för, att något slags öfvergrepp från mäktiga grannars sida icke kan komma i fråge, Kunde ott dylikt uttalande utölva något inflytande på den allmänna Meningen i Europa och i någon mån bidraga till en allmännare alväpning, med hvilken naturligtvis de stora militärmakterna skulle göra början, då skulle dei sanning kunna kallas väl anbragta, och om något dylikt yttrande officielt utgått t. ex. från furst Bismarck eller hr Thiers, så skulle det visserligen haft icke så litet att betyda. Så som dessa uttalanden nu framkommit, är det dess värre fara värdt, att de väga mycket lätt på händelsernas vågskål och bli ofantligt litet uppmärksammade af de europeiska kabinetterna. Pill och med på ledamöterna af vår Andra kammare kunna de icke göra något starkt och gri pande intryck, Man är nemligen allt för van att höra dylika yttranden från den mycket ärade ropresentantens mun under mycket olika konjunkturer och förhållanden, Mången riksdagsman kan utan tvifvel erinra sig och i riksdagsprotokollerna uppsöka uttalanden af hr Hierta vid behandlingen af frågor hörande till ijerde hufvudtiteln, i hvilka han gifvit luft åt de bestämdaste förhoppningar om en evig ciler åtminstone mycket långvarig fred, hvilket beklagligtvis dock icke hindrat, att ganska snart derefter store politiska förvecklingar inträftat samt blodiga och vidtutseende krig utbrutit. Slutföljden af hr Hiertas glada förhoppningar om omöjligheten af krig och hans fasta förtröstan på den nu varande politiska situationens hållbarhet är naturligtvis, att vi alls icke behöfva bekymra oss om vårt försvarsväsen. Den ärade representantens ståndpunkt i detta hänseende är känd af gammalt; men vi tro, att det nu är en i den allmänna meningen öfvervunnen ståndpunkt, och vi hoppas, att han, oaktadt sin fram skridna åläer, måtte komma att få upplefva der dag, då ett väl ordnadt nationaliorsvar ger säkert skydd åt vår fredliga utveckling samt betryggar vårt nationella oberoende och vår politiska sjelfbestämmelserätt. Sjöförsvaret omnuämnes i trontalet blott i förbigående, men af statsverkspropositionen finner man, att regeringen äskar förhöjning i do för femte hufvudtiteln afsedda extra anslag, med icke mindre än ett par millioner, hvilken äskade förhöjning torde frams kalla många stridigheter och stöta på ett mycket kraftigt motstånd, så mycket mer som. enligt hvad samma proposition ger vid handen, meningen är att framgent anskaffa monitorer och pansarbåtar af hufvudsakligen sanma beskaffenhet som de hitiills bygda. Såsom en följd af de betydande öfverskott statskassan nu företer framhåller trontalet en möjliggjord lättnrd för k dragande, dels derigenom att den särskilda tilläggsbevillning, som senaste lagtima riksdag pålagt, icke under nästkommande är påfordras, dels också genom direkta skattelinarörgars Hvad trontalet förmiler om niskafande af pålagor, hvilka genom sin natur äro egnade att förlamande inverka på företagsamheten, afser dels upphäfvande af bergverkstionder, hvilken efter tackjernstiondens afskaffande utgår endast af andra verk än jernverk, och hvilken utgör omkring 80,000 rdr, dels afskaffande af de bland tullmedzin nu ingåenda sa, k. lastpenningarne, hvilka å senaste tiden inbringat nära 500,000 rdr årligen. Yttrandet åter om NeQsättning af pålagor, som af de skattskyldige, oberoende af inkomst etter förmisgenhet, med lika belopp utgå och derföre kunna för de min3re bemedlade vara mycket betungande , afser den personliga skyddsafgiften, som K. M:t föreslår skola nedsättas till hälften, eller till samma belopp, 40 öre för man och 20 öre för qvinna, som den för tiden till och med 1871 utgjort. Vi skola särskildt återkomma till en och annan framställning och beräkning uti stats