Aftonbladet – 17 januari 1872, sida 1

salen försiggick den vanliga gudstjensten i Storkyrkan, der konungen, åtföljd af hertigen af Östergötland, h. ex. riksmarskalken, statsministrarne och öfriga medlemmar af statsrådet, ledamöterna af riksdagens båda kamrar jemte talmännen, högre militärer och embetsbetsmän m. fl. omkring kl. 11 intagit sina platser. Gudstjensten förrättades af hofpredikanten Anjou, hvilken till text hade valt profeten Esaias ord: Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda om de lefvande? Ämnet för predikanvar: På alla menniskans wvigtigaste frågor gifver Herren det enda säkra svaret! hvilket ämne predikanten afhandlade genom en förklaring öfver huru Herrnn gifver svaret på frågorna för tiden och för evigheten. Altartjensten bestriddes af komministrarne Ehrling och Leopold. Efter gudstjenstens slut begåfvo sig kamrarnes ledamöter till rikssalen, dit äfven den kungliga processionen, företrädd af drabanter, pager och härolder, en stund derefter anlände. Man såg i processionen svenska och norska statsrådsledamöterna, högsta domstolens ledamöter, serafimerriddare, justitiekansleren, justitieombudsmannen, hofstaten, konungens stab, rikshärolden, hertigen af Östergötland i furstlig krona och mantel samt slutligen konungen, bärande kunglig krona och spira samt omgifven af statsministrarne samt sin stora vakt. Sodan konungen tagit plats på tronen och riksmarskalken äskat ljud, höll konungen följande Er Orta God? Herrar och Svenske Män! Enligt Grundlagens bud, hafven I åter sammanträdt till rådslag i Rikets allmänna angelägenheter, Den, som bland dessa i senafe tid intagit främsta rummet, är landtförsvarets ordnande. I denna fråga har dock en sådan skiljaktighet i åsigter gifvit sig tillkänna, som ej blott hittills hindrat den slutliga lösningen, utan äfven ådagalagt behofvet af någon tids rådsrum, för att den samstämmighet i meningar, som till målets ernående är af nöden, skall kunna vinnas. Jag vill alltså, beträffande landtförsvaret, vid denna Riksdag icke framlägga något omfattande organisatiousförslag, utan endast äska anvifånde af anslag för våra befästningsarbetens fortsättande samt försvarskrafternas tillgodoseende i öfrigt på tjenligt sätt. Det lyckliga ekonomiska tillstånd, hvarl landet, genom senaste årens goda skördar och näringarnes utveckling i all; mänhet, sig befinner, har på Statsverkets finansiella ställning utöfvat ett öfver förväntan gynnsamt inflytande. En följd häraf har blifvit, att till fyllande af de befintliga behofven och deribland jemväl tillökning af sjövapnets materiel, i den mån densamma under år 1873 kan här i landet åstadkommas, någon tilläggsbevillning, sådan som af senaste lagtima Riksdag åtogs, icke under nästkommande året erfordras, äfvensom dessutom tillfälle till skattelindringar sig erbjudit. Förslag komma således att till Eder framställas dels om afskaffande af pålagor, hvilka genom sin natur äro egnade att förlamande inverka på företagsamheten, dels om nedsättning af andra, som af de skattskyldige, oberoende af inkomst eller förmögenhet, med lika helopp utgå och derföre kunna för de mindre bemedlade anses särskildt betungande. I det Jag härraed förklarar detta Riksmöte öppnadt, nedkallar Jag öfver Edra arbeten Guds välsignelse och förblifver Eder, gode Herrar och Svenske Män, med all Kunglig nåd och ynnest städse -I välbevågen, IN rv NE RESOR AT hilbhqitnteemeeesihterad I Sedan derefter civilministern uppläst en del af berättelsen om hvad i rikets styrelse sig tilldragit, framträdde Första kammarens talman, grefve Lagerbjelke, inför, tronen och höll följande tal: . Stormälktigste allernådigste konung! :) Då kamrarne nu vid riksdagens början stå församlade omkring konungatronen, anhåller Första kammaren att inför Eders K. M:t få af uppriktigt hjerta frambära utItrycken af sin undersåtliga vördnad. De år, som senast förflutit, hafva för vårt land varit i flera afseenden lyckosamma. Så hafva vi icke allenast sett oss förskonade från de krigets förödelser och lidanden, hvilka hemsökt andra länder inom vår verldsIdel; utan det fredliga lugnet har hos oss jemväl varit välsignadt genom rika skördar af jordbrukets alster. De välgörande verkningarne häraf göra sig äfven allt mera märkbara. För att dessa verkningar skola blifva -Ifullt fruktbringande, är det dock icke tillfyllest att låta sig desamma väl behaga, Det är först genom att med förutseende, iklokhet och lugn kraft begagnas, som den 5 goda dagen blir rätt välsignelserik, och följderna deraf varaktiga. De gynsamma förhållanden, under hvilka denna riksdag går -jatt börjas, gifva derföre åt dess förhand. lingar en ökad betydelse, på samma gång. I de innebära en stark uppmaning till trofagt arbete för ett älskadt fosterlands väl. Under sådan öfvertygelse, och med liflig önskan om lycka och välsignelseför gonung och konungahus, anhåller Första xammaren underdånigst att i Eders K. NM:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten. Andra kammarens . talman, erkebiskop I Sundberg, framträdde derefter och yttrade följande: Stormäktigste ullernådigste konung! Under synnerligt gynnsamma omständigheter är denna riksdag öppnad. Det sist förflutna årets goda skörd och den allmänna