Aftonbladet – 16 januari 1872, sida 2

hemma hos oss i går och jag hörde honom säga till husbond att det för honom val alldeles obegripligt. Åt, mor. Det var skuggan, sade den gamla och hennes röst sjönk nästan till en hviskning Jag skulle kunna våga mitt lif, Mary, på att det var skuggan,s dj Hvad för slag? utropade Mary. Skuggan. Marv Barber, som först icke rätt had uppfattat ördro,. trodde att modren syftade på de skuggor som af träden kastades på marken. Hade denna förmodan yttrats a någon annan än hennes mor, 8 ulle der väckt hennes åtlöje. Ått så var, är ej troligt, min mor. Trä den stå ju alltid der och deras skugga likaså då solen är bakom dem. Hästarnas fötte stiga lika säkra på en skuggig väg, son der solen lyser. i Jag sade skuggan, Mary, — inte trä dens skugga? Hvilken skugga? Den, som jag sjelf såg på vägen.s Mary Barber trodde att den gamla icke var alldeles redig. Hon såg rätt framfö! sig en minut, utan att tala. Åtinu upp er soppa, min mor, sade ho1 slutiigen, Men i stället för att göra detta räckte mrs Barber ut sin vissnande arn och satte ned spilkumen på bordet bred vid sig. Det ligger en skugga på vägen, barn De stackars stumma djuren sågo henne ocI skrämdes deraf: De se ibland hvad int menniskan ser. Törhända kommer hon di och då af egen vilja och lägger sig öfvej hålvägenp. Mary Barber var sjelf ej så litet vid skeplig och bade, enligt hyåd hepnes vän ner visste, haft åtminstone en uppenbarelse