Aftonbladet – 16 januari 1872, sida 2

samma skugga som jag — ja, jag kan inte beskrifva rätt huru bestört och slagen af häpnad jag blef. Vi skola hoppas att hon aldrig må komma tillbaka. . Sir Dene beröfvade mig mitt hom, tillade den gamla, efter en kort tystnad. men jag önskar hnnom ändå intet ondt. Jag skulle gerna vilja skydda honom derför, om det stod i min makt. Mor, jag känner mig 1 mitt sinne förbittrad emot honom, jag säger er det, rent ut. 2Så gjorde också jag till att börja med, men Herren har varit god och sändt mig en gnista af sitt ljus. Då himlen öppnas för oss, Mary, så äro vi glada åt att få förlåta dem som hafva felat emot oss. Jag tänkte aldrig tillbörligen på dessa ting, innan jag kom hit — på den kristliga kärlek och försonlighet som vi äro skyldiga hvarandra och på mina egna synder och förseelser — ja, hvem vet om jag någonsin kommit att tänka på dem, ifall det fått förbli som förut. Och derföre tror jag att det var nog bäst det som skedde, Hjertat får lof att böjas och brista innan det kan blifva fullt af kärlek och frid med hela verlden — med både vänner och ovänner. Mary Barber visste icke rätt hvad hon skulle tänka om sin mor; aldrig förr hade hon hört henne tala så. Alltsedan den gamla frun miste sitt hem, hade hon varit skv och stum samt likgiltig för allt. F,cällde man en fråga direkto till henne, sZ4 svarade hon, men åf egen drift yttre hon sällan någonting. Jag önskar att ni ville äta soppan, mor. Mrs Barber åt ett eller två skedblad, men lät derefter skeden åter falla. (Forts.)