Aftonbladet – 16 januari 1872, sida 1

Friherre Sprengtporten helsade i dag För. sta kammaren med följande ord: . Mina herrar! Det är nu till sitt sjette lag. tima möte som denna högt ärade församling sam. manträder; och att dess öfverläggningar icka skola fruktlöst aflöpa äro vi berättigade antaga, i betraktande så väl af statsve gynnsamma ställning som ock våra niringars amn xkningsvärda utveckling, med hvilken alla mera omfattande fosterländska företag böra gå hand ihand, hvad mån de förhållanden utom oss, som framkallats af de senaste verldshändelserna eller varit verkande orsaker till deras uppkowmst, äro egnade att utö ett inflytande å riksdagsförhandlingarne, är för oss ännu obekant; men sannolikt förefaller det likväl, att detsista ordet iförsvarsfrågan icke är utsagdt, ocn att denna fråga, i en eller annan form. måste återkomma vid våra ri ar, intill dess det mål är uppnådt. som bäst och viärdigast motsvarar landets sjelfständighetsfordringar och kraf. Hvilka öfverläggningsämnen vår rörliga tid i öfrigt kan komma att erbjuda oss, synes än mera ovisst; men hvilka de än må blifva, skola de utan tvifvel mötas på detta rum af en oväldig och fördoms granskning, så att de beslut, som fattas, må säkert och varaktigt leda till vårt älskade fosterlands lycka och väl. Med dessa förhoppningar helsar jag begynnelsen af Första kammarens arbeten och förklarar dagens sammankomst öppnad, Hr Hierta öppnade förhandlingarne i Andra kammaren med ett tal af följande 1ydelse: ina herrar! Enligt riksdagsordningens föreskrift tillkommer mig såsom äldsta riksdagsmannen inom denna församling, den äran, att få öppna Andra kammarens sammanträde till 1872 års riksdag och frambära det första offentliga uttrycket al våra ömsesidiga välönskningar. Ett tillfälle sådant som detta. då sinnena utan skiljaktiga meningar m sänslor af högaktning och vänskap, grundade på öfvertygelsen om allas fosterländska sträfvande, synes väl egnadt, act gemensamt kasta en blick på de sedan en egående sammanvaro, i den yttre verlden infade nya eller för omdömet mera klarnade förhållanden, som kunna och böra inverka på våra förestående arbeten. En sådan blick omhring o närmare celler en me i kallar i högre grad, än p islor af tacksamhet mot Fö: önskningar för oss sjelfva, Vårt eget land har ur natnrons sköte och ur näringarnes lif hemtat en lekamlig välsignelse, som, rätt begagnad, skall lätta många bekymmer. Och inom de öfriga länderna, så långt civilisationen sträcker sig, hafva intryck ch följderna af det senaste krigets fasor als EF dran på varaktig fred, öfverallt uttalad med en styrka, som ingen makt på lång tid skall våga trotsa, och för hvars tillfredsställande en borgen jemväl ligger i den ifver, hvarmed hågen öfverallt riktas på inre eröfringar, som icke vanhedra menskligheten. Dessa sakförhållanden böra ingifva en gvundad förhoppning. att de fosterländska dhågor för en inbillad roflystnad hos -öfvermäktiga erannar, hvilka icke längesedan förmådde utöfva ett visst inflytande äfven inom detta hus, redan böri och fortfarande skola lugna sig, samt befintiga tillgångar sålunda få användas till lättande af de ökade bördor, som rik amlingen under föregående tider ansett sig nödsakad att p de skattdragande. Om detta önsknings vinnas, kan icke afgöras i dag. men ing hindrar ur sigte. I ett så betydelsefullt TT Tr ff CO BRAM -. os RT er Snr ENA ss vare sig inom en kt synkrets, framige varit beskärdt, synen, samt lyckal: j centing ett ömsesidigt löfte att icke lemna det gonblick som detta kan icke förbises, att vii dag inträda i sista afdelningen af det tidskifte, för hvilket Andra kammarens ledamö erhållit valmännens uppdrag att vara svenska folkets representanter nt att vid slutet af detta tidskifte landet har rätt att fråga hvad vi under detsamma förmått uträtt Denna tanke skall bidr ärka oss i satsen, att i alla öfverläggningar och beslut söka uppfylla vår skyldighet så att 1872 års riksdag må efterlemna ett tacksamt minne och hjelpa sina föregångare till ett vimesbörd derom, att någonting genom representationsreformen är vunnet för föderneslandet. Mm Mn Derefter meddelades i båda kamrarne det protokoll, som förts vid den inför justitiestatsministern verkställda granskningen af de nyvalda riksdagsmännens fullmakter. I protokollet öiver granskningen af fullmakterna för Andra kammarons ledamöter omförmäldes fullständigt det egendomliga fall, som inträffat. i det för Södertörns domsaga i Stockholms län infunnit sig två representanter, nemligen frih. -A. Cederström och frih. C. G. Hierta, af hvilka vid granskningen den sist nämnde fått sin fullmakt god. känd ochsålunda nu intog sin plats i kammaren. Protokollet blef af hr Sjöberg hbegärdt på bordet, och det är således anledning antaga att frågan möjligen kommer till tals i kammaren, hvars pröfningsrätt blif vit densamma i proiokollet uttryckligen förbehållen. KL 412 afgingo till kungl. slottet de deputerade, som skulle af konungen begära talmän, Första kammarens deputation anfördes af hr v. Ehrenheim, Andra kammarens af landshöfdingen Almqvist. Vid deputationernas återkomst. anmäldes at de3 ordförande, att konungen till — talmän och vice talmäna utnämnt samma pera soner, som vid närmast föregående riksdas gar beklädt dessa platser, nemligen landselke, talman, och höfdingen grefve G. Lager f. d. statsrådet O. I. Fåhre i Första kammaren, samt ce kebiskopen 4. IN. Sundberg, talman, och kaptenen C. A. Mannerskantz, vice talman i Andra kammaren, Vid mottagandet af klubban yttrade grefve Lagerbjelke till Första kammaren: Mina herrar! Innan vi nu åter börja våra mensamma riksdagsarbeten, anhåller jag att för framgången deraf få frambära en vördnadstfall och uppriktig välönskan. Omöjligt är väl att redan nu förutsäga, hvilka result. ter, större eller mindre, dessa arbeten skola medföra; men säkert är, och de föregående riksdagarnes erfarenhet lemnar dertill den bästa borgen. att sann upplysning och uppriktig fosterlandskärlek, skarpsynt klokhet och rättvis billighet skola bestämma denna kammares beslut, liksom fäderneslandets väl alltid skall förblifva det högsta målet för dess sträfvanden. Måtte detta af oss alla efter rade mål mer och mer uppnås; måtte vårt lands lagar allt mer fullkommnas och lydnaden för dem ständigt säkrare rotfästas, till styrka och befordran af frihet och ordning, upplysning och gudstan. Med denna från hjertat gående önskan anhåller jag vördnadsfullt att I herrames vänskap och förtroende få vara innesluten. Då hr L. J. Hierta öfverlomnade klubban till hr Sundberg yttrade han, att grnudade