Aftonbladet – 13 januari 1872, sida 2

skulle sammanträffa med William Pickering och blifva i tillfälle att bevisa hans oskuld Och sedan denna episod nu är anförd, åter vända vi till berättelsen om Hålvägen, vit Beechhurst Dene. PR KAPITLET. Skuggan på Det. var en vacker höstdag. Skog och park vid Beechhurst Dene prunkade i granns färger, belysta af Oktobersolen; himien val blå och ren, som den skönaste sommardag En factor sz, Som de den tiden brukade. d. v, s, en promenadvagn, gul till färgen och på oformligt höga hjul, svängde ut ge nom parkgrindarne vid Beechburst Dene Hästarne voro stålgrå, stora, vackra, dyr bara djur, raska och djerfva, men tillika sediga och iugna ej olika deras herre, sir Dene Clanwaring. Sir Dene sattivagnen, vid sidan af sin son Geoffry som körde. Då de åkande kommit ut genom parkgrindarne och farit tvärs öfver den gamla landsvägen. styrde Geoffry vackra hästarne nedåt en väg hvilken såg ganska ny ut. Ny var den äfven. Sir Dene Clanwaring hade drifvit igenom sin plan ... någon kallade den hans dårskap? — och ej låtit någon tid gå förlorad, för att fullborda hvad han en gång föresatt sig, nemligen en närmare väg till Hurst Leets by. Jemn, hvit och bred sträckte sig vägen från sir Denos portar nedåt dälden — ty som Risarex, torde påminna sig sluttade marken betydligt och krvökte sis slutligen i en rundel till platson midt i byn. Hurst Leet var stolt öfver sin granna väg; sir Dene var också stolt deröfver, Den hade kostat baroneten större summor, än hvad han på förhand skulle ansett möjligt: sen dyrbar leksaka, hviskade han till sig