Aftonbladet – 13 januari 1872, sida 2

saknade pengarne? Under det jag förliden natt låg vaken, böriade jag oraa mig för att Jag möjligen Hade bedragit mig hela tiden, Om så är... Om så är, menar du, skola vi åter bli lika goda vänner som förut, inföll William hjertligt i det han tryckte sin brors räckta hand, Vid allt hvad heligt är: jag har inte användt pengarne som saknats; hur skulle jag kunnat det? Du måste säkert varit intalad af någon annan för att tro detta. Jag vill våga hvad som helst på att Dance är ulfyen i fårakläder; både blick och röst voro falska och hycklande, då kan gaf sin vitnesberättolsa, William Pickering hade rätt. Dance hade polisens ögon så skarpt fästade på sig denna qväll, att några fula knep kommo i dagen och han helt oväntadt fick gå i arrest. Mycket riktigt hade han varit ulfven ifårakläder. Med stor slughet hade han förstått att tillegna sig små penningsummor och hade slutligen, frestad af begäret efter några guldmynt, som han såg ligga på gamie Stones puipet, gifvit honom slaget i hufvudet. Den gamle herrn återfick sin helsa, gaf sin relation rörande händelsen vid nästa assisrätt och Richard och William blefvo åter fastare vänner än någonsin. Men de besynnerliga förhållanden som åt följde mrs Pigkerings död och hennes uppenbarelse för Mary Barber blef ett ämne för menniskors undran. Man talade derom med rädåa blickar och sakta röst, och länge derefter vågade ingen qvinna, intet barn gå allena ginvägen öfver Dalgången, Mary Barber var en god, redlis ch sann färd? Gvinna och hon trodde med full tillit att hennes aflidna systers ande hade kommit för att ieda hennes steg till det hus der den döda i lifstiden bott, på det att hon der