Aftonbladet – 13 januari 1872, sida 2

död. Den sistnämnda, sorgliga händelsen förters för fången. Låt honom först undergå sitt förhör, stackars vuglingis yttrade man med ett visst medlidande, och Willom uppträdde inför rätten med upprätt ställning, högauret: hufvud och lugn blick. Han måste ha gjort det i ett ögonblick af öfverilning, säde hans sörjande vänner och allmänheten, ty att ban begått brottet, derom var man öfvertygad, — alla bevis yoro ju så klara: den långvariga osämjan meilan honom och den gamle skrifvaren, som alitid ihärdigt; varit på hans brors sida; morgonens ordvexling, hörd af Dance och ej heller förnekad af fången, samt förhållandet att ingen annan fanus på kontoret. Med bröstet sammanpressadt at den grosliga öfvertygelsen att ingen: annan än William hegatt brottet, kunde icke Richard Pickering offentligt uklaga sin egen broder. Han stod tvärtom skydunsde vid! hans sida och låtsades lita fullt på hans oskuld. Vitnesberättelserna afgåfvos, såväl rörande genast erkända facta, som sedermera inhemtade dylika. Dance taladej om grälet, som han kallade det, mellan skrifvaren och deras unge herre. Mr Corney berättade om sitt besök, att han vid dess slut hade lemnat mr Stone och William Pickering ensamma och att äfven han märkt att de voro oense. Kiockan var då ungefär tjugu minuter efter tio. Till svar på en erhållen fråga, tillade Corney att han icke hört något nämnas om William Pickerings afsigt att gå hem; han hade tvärtom yttrat sig ämna stanna kela dagen på kontoret. Sedermera — i Men då hade jag inte ännu öppnat brefvet från min mor, inföll fången, hvilken ända till denna punkt medgaf att allt hvad