Aftonbladet – 13 januari 1872, sida 2

som blifvit sagåt var alldeles rätt. Men i samma stund, som jag hade läst hrefvet, fortfor han, begaf jag mig på vägen, emedan jag visste att tiden var knapp. Jag ade gamle Stone, innan jag gick, att han inte vidare hade skäl att för Richards skull hysa missnöje, ty jag skulle nu bli min brors marskalk, Någob vidare har iag mig ej bekant om hvad som sedan tilldrög sig. Mr Corney arertog gin vitnesberättelse: Straxt före elfva återvände nan till kontoret, för att säga sig vilja taga humlan eiter det erbjudna priset, och fann till sin förskräckelse gamle mr Stone liggande på golfvet, som han trodde död, Har gjorde alarm; åtskilliga personer kommo in frå gatan och sjelf gick han för att uppsöka Dance, den han också träffade i magasinet; nnan sprang efter polis, en tredje efter läkare. Slutet på berättelsen blef, att William Pickering var den skyldige. Domstolen tycktes komma till samma öfvertygelse. . Inte så hastigt, mina herrats, yttrade William Pickerings sakförare, i det han framförde ännu ett vitne. Detta var köpmannen mr Kilpin, väl känd och aktad i staden, Han berättade sig ha varit inne på herrar Pickerings kontor samma dag mellan half elfva och elfva. Mr Stone var då ensam och skref vid sin pulpet.fsHan?stannade och talade med honom under tre eller fyra minuter och gick sin väg tre qvart till elfva. Han fann sig i stånd till att med säkerhet nämna tiden, emedan — Men då kan det ju ej ha varit William Pickering — han var hemma vid den tiden, utbrast Mary Barber. Hon anbefald es att tiga, men fattade nu hvarför hon hade förts till domsalen.