Aftonbladet – 12 januari 1872, sida 2

bildad och huru principlösden må vara söka filosofera in deri en djupsinnig politisk betydelse, liksom tyska filosofer uppställde filosofiska samhällsläror, hvilkas ideal förundransvärdt sammantr äffade med den preussiska staten på 1820-talet ellar såsom Boström fann samhällsidealet i vår gamla ståndsförfattning. Hvad vår egen ställning angår, så har man från de sist nämnda hållen behagat dekretera, att vårt blad blifvit konservativt, derföre att vi misstro den ledande anda, som skapatlandtmannapartiet; oclicke tycka om några kommunistiska teorier, de må vara förskönade eller maskerade huru som helst, samt att det är ministerielt, derföre att vi med ifver omfattat möjligheten att vårt land skulle kunna få ett ordnadt försvarsväsen.! Det sanna är, att vi äro lika varma anhängare af politisk frihet) och sann demokratisk utveckling som vi någonsin varit oely som någon, hvilken menar allvarligt i sak, kan vara. Till ministeren, den må. hestå af hvilka personer som helst och äfve om män, som stått oss så nära som möjlig i politiskt hänseende, deri komme att in träda, skola vi alltid intaga en sjelfständig och kritiskt-kontrollerande ställning, hvilken vi heller icke ärna uppgifva i förhållande till kamrarne och deras särskilda fraktioner. Vi sitta emellertid icke fast i den hos många från en föregående period inrotadeföreställningen, att en opposition quand möåme utgör kännetecknet på de verkligt liberala. Det är en vidunderlig föreställning, som inrotat sig på åtskilliga håll, att en bestämd fiendtlighet emellan representationens och pressens liberala sida och regeringen skulle vara någonting naturnödvändigt och ett oeftergifligt vilkor försframåtskridandet. Det normala tillståndet i ett utveckladt parlamentariskt lif är en samverkan. emellan regering oeh representation; det är för att åvägabringa en sådan samverkan, då den icke är möjlig, som oppositionen blir nödvändig. En opposition för sjelfva opponerandets skull och icke för bestämda, klart medvetna och inom den fak: tiska möjlighetens område liggande ändamål betrakta vi som ett oting. Vi skola efter bästa förmåga anmärka och beifra det, som vi anse innebära felsteg från regeringens sida, och icke heller försumma ätt påpeka dess uraktlåtenhetssynder; men vi skola också understödja hvarje från regeringen utgående nyttigt förslag: Så ha vi af alla krafter, icke för regeringens skull eller af sympatier för den ene eller andre ministern, utan för landets skull) af alla krafter understödt regeringens förslag till ordnande af landtförsvaret, emedan vi deri sågö den enda möjligheten att snart och medan tid är bringa vårt land ur det försvarslöshetstillstånd, hvari det befinner sig. Detta förslag vår icka det bästa tänkbara, men det var en kompromiss, som kunde ha någon utsigt till framgång. Den sanna betydelsen af en kompromiss till lösningea af en eljest olöslig fråga, är att båda sidorna skola uppgifva utsigten till fullständig framgång, för att betrygga sig emot ett ytterligt misslyckande. Mön emedan menniskor af sangviniskt lynne alltid öfverskatta möjligheterna till sin egen fördel, så är hvarje redlig kompromiss säker på att bli strängt tadlad från båda sidor. Förslaget föll under samverkan af sangvinism från ömse sidor, och inga andra ha verklig anledning att jubla deröfver än de, som önska att ingenting göres och att allt skall stanna in statu quo. Högligen bedraga de sig döck, om de tro, att den saken nu för långliga tider är undanstökad. För vår del skola vi åtminstone bjuda till att icke låta nationens lifsfråga alltför länge domna bort. Vi uttala till slut det hoppet och den öfvertygelsen, att inga politiska missräkningar, inga pärlamentariska företeelser af vidunderlig eller smärtsam natur, inga tilldragelser i utlandet, de må vara at huru vidrig art som helst, skola förmå de organer inom pressen, som stå på samma led med oss, att öfvergifva eller förtröttas i arbetet för den demokratiska utvecklingen. Det finnes ett betraktelsesätt, som alltid stärkt vårt mod, vår förtröstan och vår ihärdiga föresats i de tider, då det sett mörkt och underligt ut. Man kan medgifva, att i stora och vidtutseende politiska strider partianförarne eller de, som för: ett. ögonblick kastas upp af rörelsens högsta vågor, kunna ha ringa moraliskt värde eller sträfva för syftemål; söm äro allt annat än höga och ädla. Men om massorna kan man i sjelfva verket säga det motsatta; de kunna hänföras till ögonblickliga förvillelser, men icke länge låta sig ledas af det oädla, Den misantropiska åsigten, att flertalet af menniskor äro oädla, vederlägges icke så skarpt. af någonting, som af den erfarenheten, att folket blott låter den utöfva ett varaktigt inflytande, som förstår att verka på dess bättre känslor och bringar den sak, -för hvars uppnående han appellerar till massorna, i når got slags förbindelse med-en ädel och storartad id. Bland de få lagförslag, som franska nationalförsamlingen på. senare tiden antagit, är det oms val till handelsrätterna det vigtigaste, enär derigenom nya grundsatser blifvit fastställda... Under kejsardömet valdes medlemmarne i dessa domstolar af en