systern skulle hunnit springa sin väg. Sa ken var komplett otänkbar. Mary fortsatt sin väg, men i stället -för att begifva sig direkte till Worcester; vek hon af åt sidan der Pickerings hus var beläget. Att systern återvändt dit, visste Hon var omöjligt, emedan den väg som Mar nu gick var den enda som förde dit. Hon ville öppne porten åt husets baksida, mon den var stängd: då hon gick till hufvudingången; var äfven der porten riglad, Ingen vagn Ssyntes till på gården; tvärtom: allt var tyst och öds. ligt. Mary Barber knackade hårdt med port. klappen. Man kunde tro er alla vara både döda och begrafna, yttrade hon till pigan som öppnade porten. De äro redan resta, kan jag tro. Ja, de äro borta, svarade flickan, Frun gick för tio minuter sedan. . För en längre stund sedan, än så, gen. mälde Mary. Hvarför gick hon mig till mötes, Betsy? Det har hon inte gjort, sade Betsy. 4 Jo, hon gjorde det, yttrade Mary Bar. er, Nej, det gjorde hon inte, envisades tjenstlickan. Hvad i Herrang iamn, pratar du, barn? Pror du inte att jag har mina fem sinnen i vehåll? inföll Mary förargad. Hon kom met mig, så långt som till Dalgången och atte sig på stättan der, för att afvakta min nkomst. Jag kan väl nyttja mina ögon I mfvudet, skulle jag tro. ? Jag vet inte rätt, ändå — invände 3etsy villrådig. Jag var med henne, just lå hon var färdig att gå, och att hon då nte tänkte på att möta er, derpå är jag äker. Hon kom just ut genom den här orten, men vände så om igen, in i förmas