dade dit, steg öfver, inpå ängen och star nade alldeles orörlig af häpnad, ty ej e skymt kunde skönjas af mrs Pickering. Är gen var stor och genom en häck skild frå den mark som hon nyss passerat, och gång stigen gick rak, midt framför henne. Hoi såg åt alla håll, men förgäfves! Mary Bar ber hade en gång begått den dårskapen at i Worcester bivista en trollkarls prestatio ner; hon började tro att någon sådan dre sitt ofog äfven nu. Hester!s ropade hon så högt hon för mådde, hvart tog du vägen, Hester? Men hennes rop dog bort ohördt. En få gel uppe i luften slog sina drillar, men intet svar ljöd. Mary stod liksom träffad af åskan. Var här trolldom på färde? -— eller hvad var det? Den klippta och väl vårdade häcken gaf icke tillfälle för att gömma sig; ett dike, eller annat gömställe fanns icke, — här var intet annat, än det stora öppna fältet och ingen menniska utom hön sjelf rörde sig på detsamma. Detta må jag säga, är konstigt! utbrast Mary Barber. Jag får lof att nypa mig, för att se om jag drömmer eller är vaken Hon vände sig ännu en gång åt alla håll, gick tillbaka öfver stättan och såg sig omkring, men mrs Pickering kunde ej upptäckas. Slutligen steg hon ännu en gång öfver, in på ängen och stannade en stund för att betänka saken. Hon måste säkert springande ha begifvit sig bort, medan jag höll på att knyta de välsignade skaobnden, tänkte Mary slutligen, Och bra oförståndigt tyckes det mig vara, då hon ganska väl vet att springande lltid ger henne plåga i hjertat. Marys slutsats skulle varit alldeles riktig, om icke ängen hade varit alltför stor, för att medgifva en sådan möjlighet, som att