vet imåntad hor I Revue des deux Mondes för den 1 den nes säger Mazade i sin återblick, att Frank rikes ställning väl är morte, och att der moraliska, politiska och materiella liqvida tionen samtidigt med den fullständiga oc! definitiva befrielsen af det franska territo riet visserligen ha sina svårigheter, mer att konung Wilhelm dock icke längre hål ler nyårscour i Versailles, och att Frank rike å nyo har en nationalförsamling oci en regering, ehuru det ännu står unde: fiendtligt tryck! I fortsättningen af arti keln uppmanar författaren till enighet; om regeringen är definitiv eller provisorisk, re publik eller monarki är mindre vigtigt Landet — säger han — önskar ingen ting högre än att se sig ledt och drifve framåt och att följa det exempel, som de redan gifvit år 1815. Landet är lifvadt aj en god vilja och trots alla dess lidander äro blott 3—4 millioner af de direkta skat terna ännu icke inbetalta, och de indirekta skatterna ingå till ett lika stort belopp son förut. Hvad är icke att göra med ett så dant land! Om Algeriet anmärker förfat taren: Om man genom eröfringens allmakt afhänder oss provinser, så är det å andra sidan vårt fel, om vi låta ett territorium ligga ofruktbirt, af hvilket vi kunna bilda ett konungarike på andra sidan Medelhafvet. Slutligen tillägger han: Om också Frankrike hade afundsmän under sin lyckas dagar, så har det nu icke längre några fiender under sin olycka; med undantag af Tyskland hafva alla andra nationer det största intresse att se Frankrike resa sig ur sina ruiner och åter intaga sin plats i verlden. I hvilken anda Jules Simons lagförslag om folkundervisningen skall blifva behandladt af det för dess granskande tillsatta utskottet — dertill kan man sluta deraf, att erkebiskop Dupanloup, en af hierarkiens mest framstående målsmän i Frankrike, blifvit utsedd till ordförande i detsamma. I den diskussion inom nationalförsamlingens byråer, som föregick utskottsvalet, röjde sig hos majoriteten en stor obenägenhet för den obligatoriska undervisningen. Man utgick härvid förnämligast från den synpunkten att ett sådant stadgande skulle vara ett ingrepp i familjefädernas rätt. Det ser således ut som om Jules Simons undervisningslag, som i fråga om frisinthet lemnar så mycket öfrigt att önska, ändock skulle blifva skjuten åt sidan såsom allt för radikal. Franska regeringen lät den 4 Januari till de tyska myndigheterna i Nancy betala 1,597,500 francs i guld. Summans uppräknande medtog tolf timmar. Franska akademien har beviljat Dupanloups afskedsansökan. Den italienska finansministern Sella står för närvarande i underhandling med ett bolag, bestående af de största kapitalister i Frankfurt och Berlin, angående verkställanlet af alla de befästningsarbeten i Ttalien, som föreslagits af försvarsutskottet. Dessa wrbeten skola vara färdiga inom tre år. De summor, bolaget använder på desamma, skola vf regeringen betalas inom femton år med ex procents ränta. Sådana äro åtminstone le tyska penningmännens förslag, hvilka ninisteren till principen antagit. I baierska deputeradekammarens möte den ; dennes riktades en interpellation till filansministern Pfretschner angående Baierns undel i krigskontributionen. Ministern svåade, att summans storlek ännu icke var lefinitivt bestämd; hittills hade utdelats omring 135!a millioner thaler bland de särkilda staterna. Af den kontribution, som Januari 1871 pålades staden Paris hade 3aiern erhållit 1194 millioner gulden och essutom 25 millioner thaler såsom andel i nilliarderna. Det varregeringens afsigt att örelägga kamrarne en lag angående använandet af dessa penningar, hvilka man hade mnat använda till återbetalande af krigs