jemfövelsevis ringa antal aktier är det s godt som säkert, att premien är en fiktio och noteringarne helt och hållet nominella. I Times läses följande mycket märklige uttalande i fråga om nutidens sjökrigs materiel: Bland märkliga händelser under år 1871 bör nämnas förfärdigandet af den största kanon, som någonsin blifvitarbetadiEngland Lika säkert som det är, att en sådan kanon icke förr blifvit förfärdigad, lika sannolikt är det, att en dylik aldrig mer skall bli gjord. Såsom våra militära redogörelser redan omtalat, är det tvifvelaktigt, huruvida försöket öfver hufvud taget varit lyckligt. och det är dessutom en fråga, huruvida icke jättekanonernas tid är förbi. För att göra saken tydlig för den allmänna uppfattningen, skola vi lemna en någorlunda riktig och lätt regel för att förändra det nya kanonmåttet till det gamla. Under flera generationer ha vi lärt att bedöma en kanon efter vigten af dess kula, så att benämningen 18-pundig eller 356-pundig var en tillräcklig beskrifning af den. Men i våra dagar bli kanonerna af skäl, som vi skola förklara, benämnda efter deras vigt i tons och vi tala sålunda om en 9 tons, 12 tons eller 25 tons kanon. Om läsaren nu vill multiplicera med 20 det tal, som anger kanonens vigt i tons, skall han något så när få vigten af kulan i pund. 9-tons kanonen t. ex. är en 180-pundig, 12-tons kanonen är 240pundig. I verkligheten äro dessa talnågot för små, då 12-tons kanonen noggrannt taget är 230-pundig. Vi se sålunda, att den nya kanonen, som man skämtsamt har kallat Woolwich-barnet, är en 700-punding. Jättekanoner äro icke någon modern uppfinning, de äro blott återupptagandet af tankar, hvilka man för länge sedan öfvergifvit. Orsaken, hvarföre man på sin tid tillverkade dessa stora kanoner, behöfver man icke fråga, men hvarföre man upphörde dermed, är mindre lätt att inse. Det är likväl i detta århundrade först i en temligen sen tidpunkt, som man har haft uppmärksamheten riktad på kanoner af stor tyngd. På den stora utställningen år 1851 blef en 68-pundig kanon förevisad såsom det väldigaste exemplar af den tidens artilleri; dess vigt var något öfver 5 tons. På den tiden tänkte man sig, att sjödrabbningar skulle försiggå på nära håll och mellan träfartyg, så att man fäste mindre afseende på en kanons skottvidd och genomträngningskraft. Allt detta blef plötsligt förändradt genom pansarets införande. Det blef nödvändigt att föröka den genomträngande kraften, och de framsteg, som blifvit gjorda i denna riktning sedan dess, äro utomordentliga. Vårt första pansarskepp, Warrior, förde. den gamla 68-pundingen, med hvilken det på 200 yards afstånd icke kunde ha gjort mycket intryck på en skeppssida, bepansrad likasom det sjelf; men snart derefter blef Bellerophon utrustad med en 12-tons kanon eller 230-punding, Hercules fick 18-tons-kanoner eller 400-pundingar och Monarch 600-pundingar. Vi anmärkte, att goda skäl talade för att ordna kanonerna snarare efter deras vigt än efter deras kulors, och hufvudorsaken härtill är den betydelse, krutladdningen snart fick. Monarchs utrustning t. ex. bestod, såsom här ofvan nämndes, af 600-pundingar ; dessa vägde emellertid blott 25 tons, hvaremot Devastations kanoner, hvilka likaledes voro 600-pundingar, vägde 30 tons. Den förökade vigten gifver kanonen en betydligt större styrka, så att den i stället för en laddning af 70 skålp. kan tåla vid en laddning af 100 skålp. och naturligtvis kan skjuta sina kulor med större hastighet och kraft. Devastations 600-punding var derör ett mycket olika vapen mot Monarchs 500-punding, och denna olikhet uttryckes ullkomligt, om man säger, att den ena vägle 25, den andra 30 tons. Planen har likräl blifvit förändrad; ty den kanon, som nu var blifvit tillverkad åt Devastations torn, väger, såsom vi se, 35 tons i stället för 30 tons ch afskjuter en 700-pundig kula i stället för n 600-pundig. Erfarenheten visade nemigen strax vid försökens början, att ju mer nan kan samla metallvigten, desto större lir det ernådda resultatet. En 68-punding. lar t. ex långt större förstörande kraft än em 32-pundingar, och man kan göra mer kada med en 150-punding än med tio 68-. undingar. Dessa beräkningar gifva oss! tt mått att bedöma äldre och nyare krigsartygs kraft propositionsvis. En af de ;amla 42-kanons-fregatterna utslungade från ela sin bredsida ungefär 450 skålp. jern, nen Woolwich-barnet utkastar 700 skålp. ett enda skott, och om vi besinna, att det r en samlad massa och icke fördelad på 20 ulor, kunna vi göra oss en föreställning m den verkan, som kan ernås. Om man åfve Devastation två 35-tons kanoner hvartdera af dess torn, skulle den kunna örorsaka lika mycken förstöring som alla redsidorna på en hel flotta af våra fordna ansarfregatter. Det nya artilleriets kraft innes icke allenast genom kulans tyngd, tan äfven genom laddningen och genom jelfva krutets beskaffenhet, och om laddingarne bli mycket stora, är det nödvänigt att åstadkomma en motsvarande ökad tyrka hos kanonen. Detta är i få ord Woolwich-barnets historia; huruvida baret skall bli gammalt och efterföljas af en urik familj, förefaller oss, såsom redan ämnts, något tvifvelaktigt. För det första är det uppenbart en gräns ——————————