Aftonbladet – 10 januari 1872, sida 3

lande på dessa ämnen och under böner — o, huru innerliga! — att frid åter skulle stiftas mellan hennes söner. Deras hus låg omgifvet af åker och grönskande fält, — en täck, liten bostad af rödt tegel, med gröna jalusier utanför fönsterna och rika rankor af gul jasmin, som helt och hållet klädde taket på förstuguqvisten samt fönsterposterna närmast intill porten. Omkring en gräsplan lyste blommor i de grannaste färger. Gården låg något lågt och Severn, som här flöt mellan höga bankar, kunde icke skönjas, men litet längre bot sågs den vackra staden Worcester med dess sköna domkyrka och S:t Andrews höga tornspira resa sig emot den blå himlen. Som öfverenskommet var, kommo de båda. bröderna tidigt hem denna afton, men ack! ej i den vänskapliga sinnesstämning hvarom modren så innerligt hade bedit, utan i öppet och häftigt gräl. De voro båda vackra unga män, med mörkt hår och modrens redliga, blå ögon; Richard allvarlig, William glad och med det mest intagande leende. Stackars mor! häftiga, vreda ord vexlades för första gången hörde hon nu talas om förlusterna på kontoret och Richards öfvertygelse om sin brors vanheder. Denna eftermiddag tycktes en större summa än vanligt hafva försvunnit. O, Richard, utbrast hon i den djupaste ångest, du vet inte hvad du säger. Han skulle aldrig göra sig skyldig till något sådant. Han har gjort det, min mor, — det måste vara han, svarade den äldre sonen. Ingen annan kan komma in i min pulpet, utom han och gubben Stone. Kan ni vilja förmå mig att misstänka honom ? Gubben Stone; var en trotjenare, sedan en mängd af år bokhållare på kontoret; han;