Aftonbladet – 10 januari 1872, sida 2

för vore det bra om frun kunde undvara mig några timmar. Jag skall ordna allt på förhand innan jag går och är åter hemma i god tid på eftermiddagen. Jag ämnar inte stanna med dem längre än hvad nödigt är. Godt, RC vi skola väl ställa till på bästa sätt då. Fråga mrs Pickering om hon vill komma in till mig innan hon går. Kanske stannar hon och dricker t6 med mig. Nej, tack, frun, svarade Mary, hon ar riktig feber att komma hem igen. Richard och William komma båda i god tid, säger non. Mary Barber tillslöt åter dörren och gick n i en gammalmodig sal, der barnen pläsade leka och der hon, såsom husets både vän och tjenarinna, hade tillsyn öfver dem vå lediga stunder. Emedan den ena af de må flickorna också hette Mary, kallades den örstnämnde vanligen Mary Barber af alla huset. Mrs Pickering var några år äldre än sin syster. De voro ganska lika hvarandra; våda voro långa till växten; båda hade bred anna, kloka, allvarliga, blå ögon och helerligt, tillförlitligt utseende. Men mrs Pickering såg sjuklig och trött ut. Hon var klädd i en vacker, gredelin sidenklädling, mörk schal och italiensk halmhatt. Mary Barber hade granskat denna ståt med tumt ogillande; utom en högtidsklädning ade hon ingen enda af annat än bomullsyg. Jo, Hester, frun säger att hon kan undrara mig, yttrade hon, men huruvida jag an komma öfver tids nog för att vara med kyrkan, det vet jag inte rätt. Här äro å många olika ärenden och sysslor att utätta i morgon bittida och allt bör jag vara ned om och tillse.