Aftonbladet – 10 januari 1872, sida 2

vida ni skall anse mig vara rätt klok, eller ej, kära fru, började hon, på sin breda provinsdialekt. Jag ber att få ledigt i morgon. I morgon! upprepade mrs Owen, syn bart öfverraskad. Kära Mary, i morgon ha vi ju tvätt. Ja, så är det; ingen vet detta bättre än jag. Men nu har syster min kommit hit öfver, med anledning af Richards bröllop. De vilja inte höra talas om annat, än att jag skall vara med. Hon talade en hel hop om att den dagen bör bli en vändpunkt i kölden emellan oss och en läkedom för alla misshälligheter, och att hon inte vill gå till kyrkan, såvida ej jag är med. Hvad misshälligheter angår, tillade Mary Barber helt lakoniskt, så tänkte hon väl på båda gossarna kan jag tro, men inte på mig. Mary, jag förmodar att du måste gå, då. Jag skulle ej tänka derpå, vet frun, såvida inte syster min gjorde så mycket väsen deraf. Aldrig förr har jag sett Hester vara så ifrig på en sak, och det är mycket enfaldigt af henne tycker jag. Från första början sade jag att jag inte ämnade komma. Hvad bry de der högfärdiga Laws sig om mig? — eller Richard sjelf? Inte ett endaste grand! Jag har aldrig ens trott att de skulle vilja se mig, för att inte tala om tvätten. Men du önskade måhända sjelf att få gå, Mary ? inföll mrs Owen, som icke rätt förstod hvad hennes trotjenarinna egentligen ville. Ja, ser frun, sedan Hester har kommit sjelf och fört ett sådant larm för saken, så tycker jag mig knappt kunna stå emot längre. De skulle bara kalla mig ännu mer egensinnig än förut och det vill jag inte, Der