Aftonbladet – 9 januari 1872, sida 3

samma dag också göra en resa till staden. Sålunda dröjde de båda unga den ena minuten efter den andra, under samtal om ett och amnat, glömska af att tiden flög och Maria utsättande sig för risken af att bli efterskickad. Men intet bud afhördes, af det enkla skäl att ingen visste henne vara hemkommen. Mrs Owen och Mary Barber arbetade inne i hvardagsrummet och Johanna störde dem ej med att underrätta om sin återkomst. Sjelf erfaren i hjertats angelägenheter, såg hon nog huru saken förhöll sig mellan hennes unga matmor och godsherrns son och tänkte: Klok den som tiger.Emellertid skred tiden framåt. En betydlig stöld har just nyss egt rum hos en af guldsmederna, yttrade Geoffry. Hela Worcester var i rörelse och polis efterskickad från London. Så obehagligt! utbrast Maria. Måtte tjufvarne ej komma i vår närhet! I sanning, mr Clanwaring, nu måste jag gå in. Han lade hennes hand inom sin arm och gick, ehuru ganska långsamt, uppför gångstigen till andra sidan af boningshuset, der porten var. Vid trädgårdsgrinden, just invid den höga häcken af jernek, stannade de åter. Härtill fanns icke alls någon förnuftig anledning, ty vägen fram till porten gick ej fram der de stannat, — de hade tvärtom vikit af derifrån några steg. Rätta förhållandet var troligen att de båda två kände sig lika skyldiga att göra en ursäkt för sin benägenhet att dröja ute. Trädgården låg än klar och ljus, än höljd i mörker, alltsom skyarne dolde månen, eller hän bröt fram vid deras kant; — just nu var det åter ganska mörkt, emedan ett svart moln drog en slöja öfver det vackra himlaklotet. Kanske var det mörkret som förmådde