Aftonbladet – 9 januari 1872, sida 2

Gustaf Myhrman. F Den vörådnadsvärde man, hvilkens bortgång vi i dag ha att omförmäla, kanslirådet Gustaf Myhrman, uppnådde den höga åldern af nära 91!2e år, af hvilken långa lefnadstid. han tillbringat 71 år i hufvudstaden. Redan vid 20 års ålder anställdes han i utrikesexpeditionen; som e. 0. kanslist, befordrades 1805 till kopist, fyra år senare till kopisti hofkanslersexpeditionen, 1810 till kanslist derstädes och samma år till kanslist i justitieombudsmansexpeditionen, hvilken befattning han innehade i åtta år; utnämndes till protokollssekreterare i K. M:ts kansli 1812, och till samma befattning i hofkanslersexpeditionen 1824; till expeditionssekreterare i kansliet samma år och till enahanda tjenst i hofkanslersexpeditionen 1826; erhöll kansliråds namn, lieder och värdighet 1829, var någon tid t. f. hofkansler 1837, blef riddare af Nordstjerneorden 1833 och tog afsked ur statens tjenst 1838. Redan före sistnämnda är hade han såsom delegare i Rämens bruk i Wermland blifvit ledamot i brukssocieteten och sedan han lemnat statens tjenst blef han en verksam funktionär i Jernkontoret, för hvars tjenstemän han tillvägabragte, med brukssocietetens biträde, en pensionsinrättning, hvars medel han på det omsorgsfullaste sätt och man kan säga frikostigt vårdat under en lång följd af år. Ungdomsvän med Erik Gustaf Geijer blef Mylrman, då Götiska förbundet stiftades, dess sjette medlem i ordningen och erhöll der namnet Hjorvarder. Af detta förbunds 93 ledamöter finnas nu endast två qvar, nemligen kammarjunkaren A. L. Rääf i Småland och prosten teol. dr Gumelius i Örebro. Till en annan af vårt lands stora män, Esaias Tegnår, slöt sig Myhrman äfven med värma; den förre gifte sig med den senares syster och Myhrman utgjorde länge den bemedlande vännen, då de begge jemnåriga skalderna, begge uppbrusande till lynnet, råkade i delo. De första bidrag som Tegner lemnade till Götiska förbundets tidskrift Iduna, sändes först till Myhrman, på hvars fina omdöme den förre satte högt värde, äfven derföre, att Myhrman egde stor klassisk bildning. Mellan de begge svågrariue fördes länge en liflig brefvexling, och Myhrman förvarade Tegners bref såsom en dyrbar skatt. Också till en annan ut märkt man, äfvenledes född i Wermland, bildhuggaren Byström, slöt sig Myhrman trofast. Då den fattige ynglingen vid tjugu års ålder kom till Stockholm, omfattades han genast med välvilja af Myhrman, och när Byström afled 1848 i Rom, fullgjorde Myhrman den aflidnes uttryckta önskan att deltaga i utredningen af hans. bo, hvilket han fullgjorde med samma pligttrohet, som utmärkte Myhrmans verksamhet i det enskilda såväl som i det offentliga lifvet. Ännu intill sin höga ålderdom åtnjöt Myhrnan en god helsa, själskrafterna aftogo föga närkbart, men alls icke det älskvärda,(frimoliga lynnet, som han bibehöll tills döden com, efter blott några dagars märkbarare ftynande. Den man har lefvat lyckligt, som alltid verkat godt ch vid sin död ej någon ovän har.