Aftonbladet – 9 januari 1872, sida 2

Tp NN ESA MVA IUVUCIULLUT OCH DeENefftskh pNing, parisarne genom detta val lagt i de gen, betaga högern all förevändning at tjlängre hålla på Versailles såsom försan lingsplatsen för kammaren. Troligen ä det äfven vissheten härom, som skapa den enighet mellan fraktionerna, hvilke ledt till Vautrains utväljande. En anna C följd af valet blir sannolikt belägringstill ståndets upphäfvande i Paris, hvilket 8 länge utöfvat ett förlamande inflytande pi den franska hufvudstadens handel ochindu stri. Man kan således icke annat än lyck önska Paris till det val, som nu blifvit gjordt S Franska nationalförsamlingen antog de: : 4 dennes, med 472 röster mot 92, ett a . I Princeteau (en af församlingens qvestorer I framstäldt förslag, enligt hvilket det skal förbjudas deputerade att mottaga några an dra aflönade offentliga embeten än sådan: som besättas efter ansökning eller på grund af val. Detta stadgande skall emellertic icke gälla ministrar och sändebud. Rege .Jringens yrkande att undantag skulle göras eläfven för Seineprefekten och understats sekreterarne blef deremot afslaget. Furst Orloff har blifvit utnämnd till rysk ) I sändebud hos franska republiken. Jules Favre kommer den 15 Januari att utgifva andra delen af sin Histoire du gouvernement de la döfense, hvarefter kom. mer att följa ett nytt arbete med titel Hi. stoire de la Commune, hvilken grundar sig på en mängd ännu icke offentliggjorda dokumenter, som stå till Favres förfogande, Från Marseille berättas den 2 dennes, att Gambetta samma dag kommit dit. En stör folkhop var samlad vid det hotell, der han stigit af. Afrikanska jägare höllo gatorna besatte för att upprätthålla ordninIgen och betrygga cirkulationen. Gambetta var opasslig och kunde icke lemna hotellet. Han rådde sina vänner att hålla privata sammanträden och stillatigande böja sig för makten. Franska akademien har den 30 sistlidne December invalt fyra nya ledamöter i stället för de år 1870 aflidne: Montaiembert, Villemain, Prevost Paradol och Merimee. Hertigen af Aumale, som uppträdde bland kandidaterne, valdes med 28 röster bland 29 till Montalemberts efterträdare. Hertigen har gjort sig bemärkt genom flere skrifter. r 1855 skref han i Revue des deux Mondes tvenne märkliga militära artiklar om zuaverne och om fotjägarne. År 1861 adresserade han till prins Napoleon en i Frankkriko tryckt broschyr Lettre sur Ihistoire de France, en skarp kritik af den kejserliga regimen. Denna broschyr konfiskerades, och utgifvaren Dumineray och boktryckaren Beau i S:t Germain dömdes den förstnämnde till ett års fängelse och 5000 francs böter, den senare till lika stora böter och ett halft års fängelse, Mocquard, kejsarens notarie, sände till och med beriktiganden till Times, som upptagitdennabroschyr. — Följande år började i Paris tryckningen af Histoire des princes de Conde, ett arbete hvarpå hertigen af Aumale länge hade arbetat. Det konfiskerades innan tryckningen var afslutad. Först fyra år derefter gjorde man afseende på författarens reklamationer. Hertigen har ytterligare skrifvit i Revue des deux Mondes en artikel PAntriche (den 15 Oktober 1867). En i Frankrike förbjuden broschyr QWart-on fait de la France? som man stundom tilllagt honom, anses dock af de fleste vara apokryfisk. Hertigen tyckes nu vilja inlägga en ny förtjenst om vetenskapen genom en betydlig gåfva till museet i Louvren. Louis Philippe hade nemligen på sin tid ökat detta med en stor mängd spanska böcker och taflor, hvilka voro uppstälda i Louvren som ett spanskt museum. Efter Februarirevolutionen begärde och fick konungen dessa saker tillbaka såsom sin enskilda egendom, och hans arfvingar tyckas nu vilja återgifva Louvren dessa saker. Samtidigt med herigen blef Littre vald till en af de lediga olatserna i akademien. Hans val har emelertid väckt split bland de odödlige. Littrå, en skicklig filolog och publicist (medarbeare i Nationale) är i synnerhet bekant geom sin utmärkta Dictionnaire de la langue rangaise, som lofvar att blifva en verklig skattkammare. för franska. språket (den börade komma ut år 1863). Förut hade han krifvit om den homeriska och den gamla ranska poesien och försökt öfversätta den örsta sången i Iliaden i troubadourstil. Ivad som nu framkallat oenighet bland skademikerne är att Littr på sin tid (omring år 1845) under inflytande af Auguste secomte uppträdde såsom förfäktare af en y filosofisk och social doktrin, den posiiva filosofien. Detta har biskop Dupanoup icke glömt. Han har sedan år 1854 efter Tissot) varit medlem af akademien ch förstått att vinna ett inflytande, som fta visat sig genom uteslutandet af framstånde literära personligheter. Sålunda har bikopen år 1863 genom sitt Avertissement aux eres de famille, som i synnerhet var rikadt mot Littre, Maury, Taine och Renan jort den förstnämndes handidatur till akaemien om intet. Det är derföre lätt förlarligt, att biskopen nu, då Littre verklien blifvit vald, insändt sin afskedsansökan UU Legouve. Pius IX har på senaste tiden börjat att ålla tal vid alla tillfällen och försummar ervid aldrig att förutsäga sin saks nära ;restående triumf. Han har nyligen hållit ett ags trupprevy. I likhet med nästan alla deossederade furstar upprätthåller han sorgligt den fiktionen att han ännu har 1 arm, och hans general Kanzler ir ännu såsom förut titeln af krigsminier. denna armås vägnar infann sig i ;rjan af det nya året en deputation af 250 d. påfliga officerare med Kanzler i spetn på Vatikanen för att utbedja sig den lige fadrens välsignelse. Pius svarade and annat: I hafven vägrat att förena er med en fiende, med hvilken I icke kunn hafva någonting gemensamt, ty han beumpar dessa känslor af trosnit, hvilkas förarare I vilien vara och gågam jag hannac mt hb O OD rr mm VO br —