Aftonbladet – 5 januari 1872, sida 3

ary Barber, och baroneten fann att hon ar dotter af den gamla enkan, samt hadej( ommit för att plåga honom angående den ya väganläggningen, kände han sig ingenng mindre än nöjd med besöket och sirl( )enes lynne hade redan förut blifvit bragtr jemnvigt denna eftermiddag af någon förrelig tillfällighet, som icke hade något ge-l: !ensamt med denna sak. Han var emeller. Höflig nog för att bedja Mary sitta ned: ch vägrade icke att höra hvad hon hade att iga. Det var ett litet rum der hon blifvit förd; och golfvet betäckt med en rotmatta : ir Dene plägade här emottaga sina unrhafvande och andra personer, som sökte mom i affärer. Mary Barber satt styf och rak på yttera kanten af stolen, med sin hopvikta näsuk och sin paraply i handen, och vände yggen till fönstret. Sir Dene satt på anra sidan om bordet, nära eldstaden och ade sin uppslagna skrifportfölj framför sig. lan åhörde hvad hon hade att säga, utan tt en enda gång afbryta henne. Anser ni, att detta papper, Hvarom ni lar, någonsin verkligen har funnits? fråade han derpå, och i rösten låg ett omissänneligt uttryck af återhållet förakt, som ref blodet till Mary Barbers kinder. ( Derom är jag öfvertygad, sir. Har ni sjelf någonsin sett det? Nej, aldrig, svarade hon ärligt; min or visade det inte för mig. Och ej heller örde jag någonsin att min syster såg det, lade hon med omutlig heder. Ingendera oss var heller hemma då. Fars affärer go stidatt ordna efter hans död och inin detta blef gjordt, hade min syster Heer Och jag gätt ut i verlden för att förIrja oss sjelfva. Jag tog tjenst bos ana; Hester blef gift.