— Stora teatern gaf i går Bellinis beröinda opera Norma, hvari de storartade intentionerna, de djupa stämningarne, melodiskönheten öch libörettons poetiska kraft ännu älltjemt hänföra publiken så mycket mäktigare som vår lyriska scen är nog lycklig att i fru Michaöli ega för styckets hjeltinna en representant af första ordningen. Vår firade primadonna skördade i går med rätta stormande bifall och särskilt hyllades den sköna casta-diva-arian med en applåd, som öfverröstade aktens aåfslutning och derefter tvenne gånger inkallade sångerskan. Fru Stenhammar uppbar nu såsom alltid med stor talang Adalgisas parti och hr Arnoldson var i Pollions så förträffligt disponerad, att denna uppgilt troligtvis högst sällan härstädes blifvit löst med så fullständig framgång. Kapellet, som anfördes af hr Nordqvist, gjorde genom tempots raskhet i allmänhet det fördelaktigaste intryck, men öfverväldigade icke sällan sångstämmorna genom allt för mycken styrka hos ackompanjemanget.