Aftonbladet – 4 januari 1872, sida 3

opavad SVIN UcCIabbLaS, vatla NCFOCKRUAC USvlal, alb Ny-Iren på Hamneskär antogs vara Skagens fyr. I Som bekant har flera strandningar tillförene pas-iserat i samma trakter af enahanda orsak. Vi Janse derför att det vore skäl, att någon föränJdring med Hamneskärs fyrstation blefve vidtagen, om verkliga fö hållandet skulle vara så, latt misstag på dessa tvenne fyrar så lätt kunna igöras, hvilket vi dock icke tilltro oss bedöma. JOm den nya tyska myntlagen och de tre skandinaviska rikenas myntväsens förhållande till densamma. TIL. Man kan af ofvanstående utdrag ur debatterna i den tyska riksdagen i fråga om en internationel myntenhet finna, att hufvudmotivet dertill, att det stora flertalet af riksdagen förkastade tanken härpå och ville ha en underafdelning af deras äldre myntenhet, var afseendet på de olägenheter, som en omskrifning af alla värdeförbindelser och en omräkning af alla äldre invanda värden skulle medföra. Att man genom att antaga francen, hvilken var det enda existerande mynt, som hade utsigt att bli internationelt, måste, höja den densamma närmast motsvarande 8 sger. till 8,1 sgr., alltså alla mynt med 1ja4 procent, var tillika ett väsentligtj hinder. Älla de många i hela eller halfva silbergroschen uttryckta konventionella priserna skulle otvifvelaktigt bli förhöjda i i samma proportion. Erfarenheten har också i alla tider lärt, att genom alla myntförändringar myntet väl lätt nedsättes, men svårligen höjes. Detta gäller de delar af Tyskland, derj thalern var mynt-enheten, således i det när-. maste hela Nordtyskland eller inemot sl. af det tyska riket. Nordtyskland behåller, . blott med nya namn, sina mynt, thalern 3 nya mark, 10 ser. — 1 mk, 5 sgr. — 50 pf., 20 ser. — 25 pf., 1 sgr. — 10 pf., Yeji sgr. — 5 pf. Blott pfennigen, hvaraf hittills 12 räknades på en silbergroschen, måste förhöjas, undantagandes i Sachsen, der tiodelningen redan förut har varit införd. Åfven den gamla benämningen thaler och groschen skola kunna bibehållas i språket, om de också utgå ur bokföringen. Sydtyskland, der gulden har varit myntenheten, måste deremot finna sig såväl i en omskrifning af alla värdeförbindelser i den nya enheten som i en ingalunda enkel -omräkning af alla värden, och i att ombyta alla sina invanda mynt. En gulden måste förändras till 157 mark eller I mk 713, pf. De nya mynten sammanfalla icke i någon af sina underafdelningar med de äldre. De många konventionella betalningarne i runda med myntstycken sammanfallande belopp skola få en tendens att gå öfver till de närmast liggande nya mynten, och dessa ligga här öfverallt öfver de äldre. Den nya marken blir lika med 35 kreuzer och skall i konventionella betalningar träda i stället för den äldre halfva gulden eller 30-kreuzerstycket; 1 silbergroschen eller 10 nya pfennige blir lika med 3e kreuzer och skall träda i stället för det äldre 3-kreuzer-stycket. I sedlar har man haft 5 och 10 gulden; i deras ställe skall träda tio-mark-stycket, lika med 5 gulden 50 kreuzer, och tjugu-markstycket, lika med 11 gulden 40 kreuzer. Detta skall i många konventionella värde sättningar medföra en förhöjning af Ye eller 1623 procent ). Francen skulle uppenbart i detta afseende ha passat bättre för Sydtyskland. En franc är lika med 28720 kreuzer. Den skulle ha trädt i stället för den halfva gulden, likasom tvåfrancsstycket, lika med 56,7 kreuzer, skulle ha trädt i stället för guldenstycket i konventionella betalhingar. Likaså skulle tiofranesstycket, lika med 4 gulden 43!2 kreuzer, ha trädt i stället för 5 gulden och tjugufrancsstycket, lika med 9 gulden 27 kreuzer, i stället för 10 gulden. De konventionella värdena skulle i detta fall ha blifvit nedsatta i proportionen 30.287a0 eller med 52 proc. Förändringen skulle blott ha varit 1a, af hvad den nu skall bli och ha skett i motsatt riktning. Denna stigning i alla konventionella, i runda myntstycken bestämda priser skall förnämligast drabba medelklassen, mindre deremot arbetsklassen, hvars uppgifter icka äro så beroende af konventionella priser, under det att deremot dess inkomst, arbetslönen, till en viss grad är beroende deraf. Deremot är arbetsklassens ekonomi i hög grad beroende deraf, att det lägsta myntet är tillräckligt litet, emedan arbetarens inköp i allmänhet sker i smått och för dagen och afrundning af priserna i detaljhandeln vanligen sker uppåt till närmaste mynt. f I detta afseende skulle antagandet aflg francen och centimen ha varit en fördellv för arbetsklassen framför marken och pfen-In Ö b v nr a kå bt br ht mn rr —— AA et ot PR TR 0 DM Mm RV an nigen, hvilka äro ungefär 25 proc. större.lö Man har också insett detta på riksdagen, i det att man för Baiern, som är ett af de fattigare tyska länderna, ha varit nödsakads tillåta, att pfennigen delas i två halfpfen-t nige. u På gränshandeln med reda penningar sy-)t nes det, att man icke har lagt stor vigt ili Nordtyskland, hvaremot Sydtyskland starkt)r framhöll dennas betydelse. Detta har sinlåg enkla förklaringsgrund deri, att Sydtysk-l land är ett inland, som idkar en betydlig,n med reda penningar bedrifven detaljhandellk med sina rika grannländer Schweiz ochln Frankrike, under det att Nordtyskland mero är ett kustland, har sin största handel öf-le ver hafvet och jemförelsevis har en mycketin mindre på detta sätt, med reda penningar,li bedrifven detaljhandel med de grannar, medjr hvilka det har landgränser gemensamma,ll likasom dessa också till en del, såsom Ryss-s land och Österrike, äro mycket fattigareld länder. 8 Detta intresse, som Sydtyskland hade föråp ett internatiönelt mynt och särskildt förld francsystemet, lades också i dagen i delk petitioner, som efter afslutandet af den för-fi sta allmänna debatten och före specialde-ls batten inkommo från Sydtyskland. Han-ld delskammaren i Frankfurt am Main, huf-)b vudplatsen för Sydtysklands penningomsätt-s ningar, petitionerade sålunda för ett inter-åd nationelt myntsystem och förordade francenÅ1 t prägl