STOCKHOLM den 4 Januari. I morgon kommer valet åf tvenne riks: lagsmän att härstädes ega rum. Alltefter som mån kommit närmare valdagen har intresset blifvit lifligare och ämnet har börjat utförligt diskuteras så väl uti enskilda kretsar som inom pressen, Nästan alla hufvudstadens tidningar innehålla redaktionsartiklar eller insända uppsatser med afseende på valen. En verklig agitation bedritves också på isså håll gehom andra medel. har t. ex. Fastighetsegareföreningen utndt en stor massa lithografierade bref, i hvilka rekommenderas de af föreningen uppställda kandidater, hvarjemte anhålles, att H. H. behagade vid valförrättningen sig infinna och afgifva sin röst i öfverensstämmelse med den af föreningen sålunda uttryckta sigte. Vi anse 088 böra i största korthet belysa ett och annat af de yttranden, som senast amkommit rörande detta ämne i några här utkommande tidningar. N. D. Allehanda påstår i går, att handtverksklassen enhälligt uppställt hr Svanrg såsom sin kandidat. Ett mera djerft och mera oriktigt påstående ha vi icke på långliga tider sett i det bladet. Hr Svanberg har såsom kandidat blifvit uppställd inom Handtverksföreningen. Denna förening förkastade nästan enhälligt sin ordförandes herr Svanbergs kandidatur förrä gången då allmänna riksdägsmannaval för hufvudstaden skulle ega rum. Vid det tillfället var ett stort antal af föreningens ledamöter tillädes. Nu, då samma förening adopterat herr Svanberg som kandidat, voro på sin höjd ett tjog personer tillstädes. Man bör för öfrigt erinra sig, att Handtverksföreningen icke är det samma som handtverksklassen, Vi ha träffat många upplysta, inflytelserika och för allmänna angelägenheter i sserade ledamöter af denna klass, som krat oss att handtverkarne i allmänhet cke hanägon åstundan att se herr Svanberg vald, då hans oförmåga såsom riksdagsman redan blifvit så tillräckligt konstaterad och då han icke ens bjudit till att ådagalägga något nit för de berättigade stadsmannaintressena, utan tvärtom sympatiserat med dem, som mot dessa intressen uppträdde fiendtligt. N. D. Allebanda uppgifver advokatfiskal handelspolitik står nämnda tidning om icke närmare, än hr Syvyanber; väl skulle betyda att den förre är mera protektionist än den senare. Vi ha mycket grundad anledning att antaga, att detta omdöme måste vara oriktigt och att hr Ljungberg är en vän af fribandelssystemet. Märkvärdigt är det dock, att en så olika uppfattning af hans åsigter och ståndpunkt på särskilda håll kan ega rum. Samma tidnings långa deduktion i fråga om professor Carlsons valbarhet i hufvudstaden innehåller visserligen åtskilligt tänkdt; men för att visa, att denna valbarhet kan bli tvist underkastad är det tillräckligt erinra derom, att herr Rathsman, som förskaffat sig ett tjensteförordnande i Waxholm och derlåtit mantalsskrifvasigsamt derstädes 1859 blef vald till riksdagsman, fick sitt val kasseradt af borgareståndet, derföre att han i Stockholm innehade ordinarie tjenstebefattning med lön på stat. Mot den ene af de kandidater, för hvilkas val vi tro oss veta att ett stort antal upplysta och frisinnade valmän i hufvadstaden intr g, nemligen boktryckaren Wallden, riktar Dagens Nyheter en insinuation om bristande sjelf: ighet, i det tidningen förklarar honom yY en man med aktningsvärd karakter och god vilja att göra regeringen all den tjenst han kan, och detta af öfvertygelse att allt hvad regeringen gör är det bästax. Vi tro för vår del att alla, som med uppmärksamhet följt hr Walldens offentliga verksamhet, haft tillfälle finna, att han har god vilja att göra landet all den tjeust han kan, och att han är upplyst nog att inse, att detta icke sker genom att bekämpa regeringen i tid och otid, äfven då de af henne föreslagna eler vidtagna åtgärder enligt hans verkligen äro egnade att främja landets bästa. Det har funnits en tid här i landet, då regeringen intog en sådan ställning till snart sagdt allt framåtskridande och alla reformer, att hvarje liberal reformvän måste ställa sig i en ständig opposition. Från denna tid qvarlefver ännu på vissa håll den föreställningen, att orden liberal och oppositionsman äro synonyma, och att ingen är liberal utom den, som säger nej till allt hvad regeringen föreslår, och ogillar allt hvad hon Lyckligtvis hafva tiderna sedermera förändrats så,att framåtskridandets vänner icke sällan haft tillfredsställelsen att se goda och tidsenliga förslag framställas från regeringens sida och då det derföre också varit deras pligt att understödja henne. Det är vid sådana tillfällen vi funnit hr Walldn bland dem, som understödt regeringens förslag och framställningar, och detta länder honom i våra och säkert i alla förnuftiga liberalas ögon till heder. Särskildt har han med värma och energi kämpat för regeringens förslag till försvarsväsendets ordnande, men det är mycket naturligt att Dagens Nyheter, som jort till sin uppgift att motarbeta hvarje ärd, som går ut på att sätta landet i rsvarstillstånd, skall hafva mycket svårt att förlåta honom just detta. En insändare till Stockholms Dagblad, med den lätt igenkänliga signaturen ÅA. O.. IV., söker göra troligt, att då prof. Edlund förut afböjt val till ledamot af Första kamt sat 8 också, att l maren, han nu icke heller skulle mottaga: kallelse att vara ledamot af den Andra. Vi kunna emellertid på det tillförlitligaste upp-. ät hann nvnAR ANT